Tidsresa till dåtida musikälskare
Efter en resa tillbaka i tiden till 1800-talets upsaliensiska musikliv känner sig Per A F Åberg en upplevelse rikare.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi introducerades för berömdheterna av de i kretsen tidigare väl bekanta prof em Anna Ivarsdotter, prof Margaretha Fahlgren och hr Göran Tegnér. Prof Ivarsson nickade mot en kortvuxen kraftigt byggd man. "Det är director musices J C F Haeffner" viskade hon. "Han har skrivit musiken till J O Wallins psalmbok och redigerat den välkända Svenska folkvisor. Det är till stor del hans förtjänst att Uppsala är på väg att bli ett musikcentrum. Man kallar honom studentsångens fader för hans många kompositioner för manskör". "Fru Silfverstolpe är en bildad person som följer föreläsningarna på universitetet fast hon som kvinna inte får skrivas in där", berättade prof Fahlgren. "Geijer sätter henne mycket högt, även om han anser henne vara en smula känslosam."
Den som ordnat detta var den outtröttlige prof Stefan Parkman i egenskap av chef för Uppsala Universitets Körcentrum. Under en timme levandegjorde våra tre introduktörer den tid och miljö som fanns för tvåhundra år sedan och prof Parkman som har en mycket vacker röst sjöng till gästernas förtjusning utanför programmet Geijers "Ensam i bräcklig farkost".
Nu vankades förtäring och därefter började musiken som presenterades inspirerat och insiktsfullt av hr Tegnér. Lidingö kammarkör med sin ledare Johan Holgersson hade tillrest, sannolikt med ångbåt, och framförde ett mycket tilltalande program. Sånger av Geijer, A F Lindblad och sångarprinsen gestaltades förtjänstfullt. I snabba partier kunde precisionen något brista och viss tveksamhet märktes ibland i insatserna men viktigare är att kören gav prov på utmärkt nyansering och god diktion samt en mycket vacker körklang.
Den unga frk Emilia Feldt, med erfarenhet bl a från operahögskolan, hade sjungit solostämman i ett avsnitt ur Lindblads Vinterkväll. Nu framträdde hon ensam i två sånger till följsamt ackompanjemang av hr Henrik Måwe och en tredje, Den lyssnande Maria av Almqvist, a cappella. Frk Feldt har en mycket vårdad och behaglig röst. Utan sådana manér som vissa operaartister kan visa prov på tycktes den perfekt lämpad för denna repertoar.
Hr Måwe skulle få briljera på egen hand med några Fantasistycken av prof Geijers systerson hr Uno Troili. Dennes improvisatoriska förmåga var väl känd av samtiden och genom hr Måwes lätta och livliga uttolkning av uppteckningar som gjorts av hans verk tyckte vi oss på nytt erfara den stundens inspiration som en gång grep hr Troili.
Programmet avslutades med två något speciella men njutbara stycken av Almqvist och till sist A F Lindblads stora verk Drömmarne, som framfördes med charm och schwung. Efter applåderna återfördes vi till nutiden en upplevelse rikare.