Teknisk briljans utan värme

Hanif Sabzevari såg en tekniskt fulländad Céline Dion som dock saknade värme, innerlighet och spontanitet.

Foto: Scanpix

Konsert2008-06-08 15:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter elva år är Céline Dion tillbaka i Sverige med Taking Chances Tour, en ettårsturné innefattande 120 konserter i 24 olika länder. För regin står Jamie King som tidigare koreograferat såväl Madonnas som Christina Aguileras turnéer.

Exakt på utannonserad tid hissas Dion upp på scenen som har placerats mitt i arenan. Det är en fyrkantig kub med skärmar under glasgolvet, löpband på sidorna och en catwalk i mitten. Dion kliver ur en Chrysler på de jättelika bildskärmarna i taket samtidigt som Roy Orbison-covern "I drove all night" drar igång, en låt som Dion sjöng för Chrysler Pacifica-kampanjen år 2003. Hits såsom "Power of Love", "Because You Loved Me" och "Pour que tu m'aimes encore" varvas sedan med totalt intetsägande covers på "We Will Rock You", "The Show Must Go On" och ett soulklassikermedley.

Om det fanns ett VM i sång skulle Dion med lätthet slåss om guldet mot namn som Whitney Houston, Mariah Carey, Christina Aguilera och vår egen Marie Picasso. Dion är tekniskt sett fulländad, liksom hennes musiker och körsångare. Showen är på alla sätt perfekt med fint ljus, behagligt ljud och duktiga dansare. Men jag känner mig rätt oberörd. Det är för trevligt, för inställsamt. Dions rörelser och mimik störs av en kyla, opersonlighet och falskhet som hindrar mig från att känna. Kanske skulle hon ha tänkt på följden av de 600 konserterna i Las Vegas där hon under tre år uppträdde fem kvällar i veckan. Kanske strimlades hennes sanna musiksjäl sönder i industrimaskinen då.

För det finns ingen spontanitet i Dions konsert. Allt är inövat och utstuderat in i minsta detalj. Det blir mer sport än musik. Jag grips av sista extranumret "My Heart Will Go On" samt de delvis svenskskrivna "Eyes on Me" och "A Song for You" då självaste Robert Wells som varit med och skrivit låten sätter sig bakom flygeln. Det är en fin stund. Wells borde skriva fler sådana låtar med nye Idoljurymedlemmen Anders Bagge.
Jag skulle gärna vilja se Dion på en liten scen, utan all svulstighet. Då kanske hon skulle bjuda på något som hon snuddar vid i fantastiska "All by Myself", något intimt, ömt, innerligt, varmt och spontant, något som inte påminner om sport, något som inte bara skriker efter 2000 kronor för en parkettplats.
Musik
Céline Dion, Globen, Stockholm, lördag