”För det är måndag morgon, å mitt huvud känns så tungt” skaldade salig Povel Ramel i sin ”Gräsänkling Blues”. I måndags kväll skulle vi få uppleva en egen ”blå måndag”, hur nu det skulle gå till med såväl storbandjazz som besök av en kör kallad Heimat från Kyotos universitet i Japan. Varför en japansk kör skall använda sig av ett tyskt namn som Heimat (hemland) skulle vara att kören och dess gemenskap får medlemmarna att verkligen känna sig hemma varhelst de befinner sig.
Konsertens båda huvudaktörer, storbandet och kören, samarbetade aldrig; jag kan förstå att det inte funnits tid att hitta och träna ihop repertoar, men jag saknade den kick något sådant skulle bjudit. Nu framträdde kören i mitten av programmet, bokstavligt inringat storbandet och dess vokalister framförde.
Ulf Johansson Werre är UUJO:s konstnärlige ledare och var denna afton dessutom konsertens värd. Hans orkester inledde konserten med L. Jordans sång ”Is you is, or is you ain´t my baby” med Rickard Arnberg som vokalist. Snyggt och prydligt både spelat och sjunget med konventionella instrumentriff, men bandet var ofta alldeles för starkt gentemot vokalisten. Andra sången klingade i mycket bättre klangbalans och med mer avancerad harmonik i arret. George Gershwins ”The man I love” förtjänar det. I tredje sången, ”Sweet Georgia Brown”, sjöng vokalis- ten Simona Jolmström Escanilla med lustigt gäll röst, som en parodi på när någon försöker härma en känd vokalist som t.ex Billie Holiday. Det var både roligt och bra, och arret av fint uppbyggt i styrka och tempo.
Som ett ”välkommen” till den japanska kören framförde far och dotter Werre ett gemensamt utfört arr av den japanska sången Itsumo nando demo. Matilda sjöng inkännande och Ulf broderade elegant ut pianospelet därtill. Heimatkören skulle enligt programmet sjungit två sånger men de sjöng tre, något som gör namngivning osäker. Alla sångerna klingade melodiskt och harmoniskt som om de kom från förra sekelskiftet, med folkvisekaraktär. De sjöngs dynamiskt och med mycket bra intonation. Det skall bli spännande att höra mer av dem.
De fyra sista låtarna med UUJO bekräftade dels vilka utmärkta vokalister bandet har, dels vilka fina instrumentalister bandet består av, solistiskt eller som grupp. Med fullt ös slutade denna ”Blue Monday” med uppmaningen: ”Swing it, Monday”!