- Ni som är här ska vara glada. Det kommer att dröja tolv år innan vi spelar igen, säger Stefan Trepkow.
Ett par minuter innan har bandets blytunga basgång och sångarens magnifika röst skurit genom höstmörkret och ingen i publiken skulle nog komma på tanken att inte vara glada. Årets minicomeback omfattar bara spelningen på Uppsala Reggaefestivals tioårsjubileum i somras och den här Katalinspelningen för gamla fans som tyckte att det var för dyrt att lösa ett band till hela festivalen för att höra sina forna hjältar.
Så var det tänkt i alla fall, men en av de roligaste aspekterna med Natural Ways återförening är att se att de långt ifrån bara lockar nostalgiker. På Katalin består knappt halva publiken av medelålders medan de yngre är i majoritet, vilket har en naturlig förklaring.
Trots att medlemmarna inte spelat ihop sedan början av 2000-talet är de nämligen fortfarande ett av Sveriges vassaste band när det kommer till renodlad rootsreggae, antagligen det allra vassaste. När Junior Natural gästar med toastsång är de dessutom det mest uppdaterade. Att det håller så bra gör samtidigt att kvällen, trots en extremt skön stämning, får ett stråk av melankoli i sig. Visst ”det kommer många nya efter oss” som Stefan Trepkow säger när han presenterar Junior Natural, men det hindrar inte att det känns som ett enormt slöseri att ett av landets bästa band är overksamma.
Kanske är det något sådant sångaren tänker när han ser tårögt lycklig ut mot slutet. Om det ska ta tolv år till nästa gång måste det antagligen komma en deluxutgåva av 1924, fullproppad med extramaterial, efter sex år för att det ska finnas en möjlighet för Uppsalapubliken att stå ut.