De som tyckte att OD:s serenad inte innehöll tillräckligt med traditionsrik svensk körlyrik bevistade förhoppningsvis konserten Vårnatt i onsdags då Canorus framförde just sådan, i växelspel med pianisten Henrik Bosaeus som också hade en rad svenska klassiker på sitt program. Henrik inledde litet oinspirerat med Sommarsång men var snart uppvärmd. Stenhammars Tre små klaverstycken spelades enkelt, rättframt och övertygande, polskan kanske litet tamt, men i Stenhammars Fantasi nr 1 i h-moll visade han desto mera temperament och fick den härliga musiken att glöda passionerat. Lawn tennis och I skymningen ur Frösöblomster framfördes säkert och med bravur men blev kanske av bara farten litet forcerade.
Canorus och Katarina Reineck har en hög ambitionsnivå och det är ett nöje att lyssna till dem. Kören inledde utmärkt med Anders Nybergs moderna klassiker Dansa Kicki, ett arrangemang av en polska efter Erkgårds Mats Ersson. Det var svängigt, fin balans mellan stämmorna och säker hantering av de många synkoperna. Om alla berg och dalar sjöngs mjukt och innerligt med bra textning liksom också Adolf Fredrik Lindblads En sommarafton. Kör och pianist tog sig oförskräckt an konsertens signaturstycke, Stenhammars krävande Vårnatt, och uttryckte väl diktens skiftande stämningar, från svärmeri till eftertanke. Henrik Bosaeus ackompanjerade följsamt.
I Stenhammars Tre körvisor visade kören vissa trötthetstecken och tappade ett par gånger greppet om stämmorna men återfann varje gång snabbt den fina samklang man annars genomgående exponerade. Peterson-Bergers Stemning följde strax efter Stenhammars tonsättning av samma text. Helt olika tolkningar, men båda ändå kongeniala med texten. Körklangen var här tät och fin och sången klingade riktigt bra.
Slutet kunde bara bli gott när det innebar Olle Adolphsons Österlensvisa och Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet, den senare i Anders Edenroths konstfulla arrangemang. Den entusiastiska publiken hade gärna velat ha ett extranummer men vi fick trösta oss med att vi även utan ett sådant hade fått riktigt mycket.