Svängig Ledin blev lite för mycket
Det känns lite som att jag ätit en lite för stor bit kladdkaka.
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det ska inte stickas under stol med att det svänger som tusan emellanåt. Men vi tar det från början.
Turnén kallas för "Vägra vinter". Det är faktiskt en bra titel med tanke på att han har skrivit "Sommaren är kort"(som ikväll aldrig dyker upp?) en låt synonym med den svenska sommaren. Det blir liksom inte mer sommar än eldstad, folköl, nyförälskelse och Tomas Ledin. Han kan liksom bli lite för mycket av Tomas Ledin på en gång och jag äntrar Uppsala Konsert och Kongress med den inställningen. Men möts av något helt annat.
Jag älskar när stora artister tar sina egna verk och gör något helt annat av dem bara för att vi är vana att höra dem i ett särskilt format. Och så inleds konserten. Ledin, 4 gitarrer att välja mellan och inget mer. En vacker gitarrplocksversion av "Blå blå vindar och vatten" inleder följt av en rad fina akustiska varianter och han visar på smarta sätt att använda gitarren i bland annat en bluesig version av "Inatt är jag din". Och så fortsätter konserten?inte. För det är då Tomas Ledin förvandlas till Tomas Ledin. Ridån går upp och ett fullt band uppenbarar sig bakom honom.
För oss som gillar stadig amerikansk 4-takts-bilåkarrock i stil med Brad Paisley och Steve Earle så har Ledin några rejäla mackor att komma med. Mycket av det blir dock en transportsträcka. Plus att han får läsa några av texterna innantill och tyvärr är inte publiken helt med på noterna förrän den första personen i salongen reser sig i avslutande "500 dagar om året", tätt följd av resten av publiken. Avslutningen är en fest. 1,5 timme är för mycket och jag hade gärna tagit den där festen tidigare.
Tomas Ledin
Uppsala Konsert & Kongress
Fredag
Uppsala Konsert & Kongress
Fredag