Suveränt radarpar i Rasbo kyrka

Av Adolf Fredrik Lindblad hade man valt tre romanser, förmedlade av det suveräna radarparet von Otter - Forsberg. Den ljuvt romantiska En sommardag följdes av En ung flickas morgonbetraktelse, en förväntansfull beskrivning av kommande fröjder och den dramatiska Bröllopsfärden, en sång om en slädtur över dålig is. Isen var förstås redan bruten även hos åhörarna, och vi fick sedan trösta oss med den sköna melodin i Schuberts Impromptu i Gess-dur, i en fin tolkning av Bengt Forsberg.

Romanser av Schumann och Schubert kom härnäst, exempel på fulländningen i samspelet mellan sångare och pianist. En extatisk kärleksförklaring i Widmung, en mera återhållen studie av den älskade i Dein Angesicht följdes av Schuberts intensivt tragiska Gretchen am Spinnrade och den stillsamt innerliga Im Abendrot.
En fransk avdelning presenterade ett pianosolo av Cécile Chaminades, Thème varié från 1890-talet, både briljant à la Liszt och stundtals tungt och mäktigt. I Reynaldo Hahns två romanser Lydé och Quand je fus pris au pavillon kontrasterades en lugn kvällsstämning mot en fyndigt symbolisk historia om fjärilen som bränner sina vingar när han (hon?) närmar sig det levande ljuset i paviljongen.

Efter paus kom några för de flesta helt nya inslag. Så presenterade Anne Sofie tre av de sånger som tillägnats henne av den amerikanske pianisten och tonsättaren Brad Mehldau, uruppförda i år vid en konsert i Harvard, med kompositören vid pianot. I texterna fanns många likheter med klassiska romanser: förväntningar, både svikna och infriade och kontemplativa stämningar i skymningsljuset. Trots den ibland jazziga pianosatsen var ändå även musiken mindre originell än man kunde ha väntat sig.

Så blev det cellisten Svante Henrysons tur att gå in i programmet. Han gjorde det genom att spela Blues chaconne ur sin solosvit Colours. Blues-karaktären var väl tillvaratagen, speciellt i pizzicatodelarna. Lika virtuost kändes senare On a day like this, där pizzicato var den dominerande tekniken. Det mesta som hände efter paus noterades muntligt eller kändes kanske igen, som t.ex. Sakta vi gå genom stan för sång, cello och piano, Beatles-sången Blackbird eller Gershwins Slap that bass för sång och cello. Bengt spelade ett pianostycke, Hot music ur Erwin Schulhoffs samling Synkoperade etyder och El puerto ur Iberiasviten av Albeniz. Michel Legrands The summer knows framfördes av trion liksom en fantasifull version av Schuberts Heidenröslein.

Starkaste intrycket gjorde kanske ändå Ennio Morricones tonsättning av Joan Baez' gripande text om fack-kämparna Sacco och Vanzetti - vilket utspel speciellt från Anne Sofie! Extranumret ur Il postino, Mi mancherai av Luis Bacalov, blev ett lugnt slut i ett program späckat av höjdpunkter.

Suveränt radarpar i Rasbo kyrka

Till sin näst sista konsert för årets kulturvecka hade man i Rasbo inviterat en trio som fyllde kyrkan, nämligen Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg och Svante Henryson. Två timmars grandios underhållning bjöds publiken på; många olika genrer fanns med på programmet.