Vilken konsertstart vi fick! Tjecken Bedrich Smetanas komposition "Moldau" ur hans samling orkesterstycken betitlade "Mitt fosterland (Ma vlast)" är ju ett oerhört känt verk. Dess tonmålerier utfördes av orkestern med noga instuderat, yvigt tonspråk och beräknad dynamik. Orkesterklangen var perfekt balanserad, liksom genomlyst i klangen. En av de bästa tolkningarna av verket jag hört.
Den ukrainske tonsättaren Valentin Silvestrov är intensivt engagerad i sitt hemlands kontrovers med Ryssland. Trots detta är hans musik ofta inåtvänd på ett för honom karakteristiskt sätt. Hans "Elegi för stråkorkester" från 2002 innehåller ständig inre rörelse i ett yttre lugn, mycket fritonal men inte atonal. Tänk vilket ljudspektrum man får med "bara" stråkorkester! Ett mycket känsligt framförande.
Den polske tonsättaren Mieczyslaw Weinberg fick känna på kalla krigets återverkningar för sitt hemlands kulturliv. Undra på att han i sin musik ofta tar till humor, eftertanke och rent av ångest. Allt detta fanns i hans teknisk mycket svårspelade verk "Rapsodi över moldaviska teman" (1949). Orkestern tog fram alla detaljer intill avslutande bang! med bravur.
Den ryske tonsättaren Modest Mussorgskij har i sitt orkesterverk "En natt på Blåkulla" skildrat en slags häxsabbat en midsommarkväll, ett genialt verk med inte så lite inflytande från Berlioz, men tonsättarkollegan Rimskij-Korsakov fick ge verket sin försonande vackra avslutning med tolv klockslag runt tänkt midnatt. Framförandet blev helt avsiktligt både skräckinjagande och vackert.
Så varvet runt och tillbaka i Tjeckien med Antonin Dvoraks "Slaviska danser" op. 72 (1886). De fyra utvalda danserna lät mest som ytterligt elegant och rörande underhållning fram till den avslutande kolo . Där fick vi höra livligt arrangerad "folkmusik" à la 1800-tal i orkestral uppvisning som gav konserten en passande dansant final. Tänk vad mýcket man kan lära sig på en enda konsert!