I vintras gav folkkäre Bo Sundström från Bo Kaspers Orkester ut albumet ”Mitt dumma jag”, där han tolkade amerikanska jazzlåtar. Texterna har översatts till svenska och det är en smakfull samling sånger. Med samma musiker som på skivan är Sundström nu på turné och på fredagskvällen var det dags för en Uppsalaspelning.
Folkkäre Sundström har i många år haft en jättepublik landet runt och så även i Uppsala. Det var knökfullt på Katalin och succén var närmast given redan när Sundström och hans musiker gjorde entré. Sundström slog sig ner på en pall framme vid scenkanten och inledde med att presentera musikerna. Att han är påtagligt stolt och glad att ha dem med sig märktes tydligt. Och det är förståeligt, med en sättning bestående av Vladan Wirant (piano), Robert Östlund (gitarr), Ulf Engström (kontrabas), Daniel Fredriksson (trummor), Björn Jansson (saxofoner) och Jonne Bentlöv (trumpet). En eminent grupp musiker som under kvällen bjöd på det ena förträffliga solot efter det andra utan att det blev ekvilibrism som självändamål. Hela tiden var det tack och lov låtarnas känslolägen och stämningar som var i fokus.
Spelningen var uppdelad i två set och båda inleddes med att musikerna framförde instrumentala låtar utan huvudpersonen själv som istället stod längst bak vid scendekoren och diggade med. Under kvällen gjorde Sundström ett avspänt intryck och bjöd på mellansnack kryddat med både humor och anekdoter kring låtarna. Med drömmande ton pratade han om hur det skulle ha varit att medverka i ett ”Så mycket bättre” med artister som Ella Fitzgerald och Monica Zetterlund. Hans egna faktiska medverkan i detta program för fem år sedan märktes inte av i låtlistan, vilket var lite synd. Det hade annars varit spännande att få höra hans tolkning av till exempel ”Mr John Carlos” i jazztappning.
Som uttolkare är en av Sundströms styrkor förmågan att sätta sin alldeles egna prägel på låtarna. Repertoaren denna kväll hämtades huvudsakligen från det aktuella albumet, där låtar av så vitt skilda artister som Nat King Cole, Billie Holiday, Tom Waits och Monica Zetterlund tolkats. Både genom de svenska texterna och Sundströms personliga stämma har han lyckats göra dem till sina. Extranumrena ”Underbart är kort” (Povel Ramel) och ”Öl” (från Hasse & Tages 88-öresrevyn) smälte också in på ett självklart sätt.
Katalinspelningen gav mersmak och det är bara att hoppas att Bo Sundström gör fler skivor med jazz på svenska.