Orup har fått en kreativ nytändning med sin senaste skiva Född i november, hans jämnaste låtsamling på länge. Spelningen på Katalin på fredagskvällen var utsåld sedan länge och här behövdes inga uppvärmningslåtar: huvudmannen var taggad från start och publiken hängde på direkt.
Smakproven från de två senaste albumen bjöd på ett modernt och snärtigt soulpopsound, och gjorde klart att Orup inte är den som nöjer sig med att vila på lagrarna. Med en skickligt komponerad låtlista vävde han samman sånger från då och nu på ett sätt som fick det att kännas som om de alltid hade hört ihop.
Särskilt väl fungerade Tiden bara gick och Vid min faders grav tillsammans, den ena en vemodig låt från nya skivan om sprucken kärlek och missade chanser, den andra en gripande skildring av sorgen över en annan relation som inte blev vad textjaget önskade. Ett annat låtpar som fungerade väl ihop stämningsmässigt var den akustiska versionen av 80-talshitten Regn hos mig och Jag borde ha fattat, Orups tolkning av John Cales I keep a close watch.
Mot slutet av spelningen kom 80-talsklassikerna slag i slag och som helhet gav det spelningen lite slagsida på bekostnad av det nya materialet. Men å andra sidan är det svårt att inte uppskatta en hitkavalkad som får den starka publikresponsen.
När Orup började sjunga Min mor sa till mig stämde åhörarna in direkt och tog över. Ord för ord, med endast trummor som ackompanjemang, sjöng de sedan första versen och refrängen helt utan textförfattarens hjälp. Magaluf, Jag blir hellre jagad av vargar och Då står pojkarna på rad följde, och för varje låt tilltog både jublet och allsången. Visst kan man tycka att de här låtarna har spelats sönder på radio för länge sedan, men på Katalin denna kväll var Orups ösiga energi och den överväldigande publikresponsen en storartad upplevelse.