Videon är inte längre tillgänglig
Eldkvarn rider just nu på en ny framgångsvåg. Pluras matprogram i TV och hans medverkan i Så mycket bättre har gjort att fler upptäckt gruppen. Under våren har en samlingsskiva med deras största hits envist hållit sig kvar på försäljningslistan. Och på fredagen var det dags för den första av tre utsålda spelningar på Katalin, nytt Uppsala-rekord i gruppens långa historia.
Eldkvarn är som bäst när de är under press, när de spelar inför en publik med höga förväntningar. Under årens lopp har de gjort sig skyldiga till en och annan rutinspelning, där de har slarvat sig igenom trötta versioner av de självklara publikfavoriterna. Men på Katalin märktes det direkt att de fått ny kraft och skärpa. Kvällens första låt blev Jag står upp än, full av kaxighet och jävlar anamma. En tydlig programförklaring av ett band som har räknats ut många gånger men alltid rest sig.
För oss som följt gruppen länge har många låtar spelats sönder genom åren, men nu märktes en ny energi även i dessa. Plötsligt verkade det som om gruppen själv fick en kick av att spela låtar som Landsortsgrabb, I skydd av mörkret och Kungsholmskopplet, vilket inte alltid har varit fallet. Och det smittade av sig. Plötsligt funkade de igen, även för oss åhörare.
Trots senare tids succéer är Eldkvarn på många sätt fortfarande ett underskattat band. Deras stora låtskatt rymmer betydligt mer än bara det mest välkända materialet. Det finns många diamanter som sällan eller aldrig spelas live, och det är tydligt att de lyfter spelningar när de väl dyker upp. På fredagskvällen var det Mina stjärnor har slocknat och den avslutande pianoballaden Ikväll som framkallade gåshuden.
Även om spelningen dominerades av låtar som Eldkvarn nog skulle kunna spela i sömnen, kom de alltså aldrig i närheten av en ljum rutinspelning. Det var tvärtom överraskande bra. Till och med den uttjatade Ett hus på stranden var bra. Riktigt bra.