Stråkkonsert med maximal kvalitet
Gunnar Tibell lyssnade till maximal kvalitet vad det gäller att framföra Mozart när stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen gästade Alfvénsalen i Uppsala.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inledningsvis hade man valt Mozarts Duo för violin och viola, KV 424, som knappast lär kunna spelas bättre än det som presterades här. Det handlar om maximal kvalitet i fråga om välljud, precision, dynamik, samspel (två stämmor men en vilja), renhet och klang.
Att Jean Sibelius inte ville publicera sin komposition för cello solo, Tema med variationer, skriven redan i tjugoårsåldern, berodde kanske på att den aldrig blev riktigt fullbordad. Manuskriptet lär ha återfunnits 1995 och därefter givits ut.
Stycket uppvisar stor förtrogenhet med äldre musik, både med Bach och yngre barock. Framför allt uppvisar de sex variationerna stora tekniska svårigheter, utomordentligt bemästrade av Kati.
Med Sven-David Sandström har trion sedan länge täta kontakter, och år 2008 uruppfördes hans Five Pieces for String trio i Stockholm. Stycket skrevs för trion och de lite självsvåldigt skapade fem satserna bjöd på mycket varierade klanger och sinnesstämningar, från det brutala och häftiga till det sorgsna, från skärande dissonanser till det vackra och harmoniska. Kompositören vågade anförtro den eminenta stråktrion alla de svårigheter som finns i musiken och kunde lita på ett fullödigt resultat.
Redan vid starten för tio år sedan spelade trion Mozarts enda stråktrio, hans Divertimento i Ess-dur, KV 563. De sex satserna bildar ett kammarmusikverk som räknas till Mozarts bästa. Man ser att trion stortrivs tillsammans och återigen kan man fråga sig om det går att presentera detta bättre. Ansatser och frasslut, snabba och långsamma avsnitt, den melodiöst sköna samklangen och solistiska inslag - allt görs suveränt!
Publikjubel gav ett extranummer: en stråktriosats av Hermann Berens.
ZilliacusPerssonRaitinen
Alfvénsalen, Uppsala
Måndag 1 februari
Alfvénsalen, Uppsala
Måndag 1 februari