Stråkklanger i hjärtat

Publicisten Göran Rosenberg valde kammarmusik för stråkar vid sin gästspelskonert i Konserthuset.

Konsert2009-04-20 16:12
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Pianot, förstår du, är musikens hjärna. Men i musikens hjärta, där finns violinen". Så talade Göran Rosenbergs pappa en gång till sin unge son. Att vara författare och journalist har sedan dess assisterat Göran att vid sidan av bli glad amatörviolinist och älska både att lyssna på och själv spela kammarmusik. Som curator vid en Gästspelskonsert var det med andra ord självklart för honom att välja kammarmusik för stråkar.

"Kammarmusik är en umgängesform för musikerna, man behöver inte publik", yttrade han och bevisade påståendet genom att låta tre musiker ur Nya Stenhammarkvartetten (violin, viola, cello) spela Beethovens Stråktrio c-moll (1796). I en så liten ensemble är musikerna väldigt utsatta, och det var inte alltid alldeles klockrent spel man utförde. Men flyhänt ge- och-ta, behärskade accenter, elegant och luftig frasering i väl genomtänkt helhetsuppbyggnad bjöd man på.
"Stråkkvartetten är kammarmusikens hjärta" sade också Göran. Nu fick följaktligen hela Stenhammarkvartetten spela sin tonsättares Stråkkvartett nr 5, också kallad Serenad (1910). Musikens bugningar åt folkmusik, modernare ironi och åt Pappa Haydns klassicism tolkades med överlägsen elegans. Men oj vad musikerna fick slita - de jobbade verkligen på ackord; helheten blev till en veritabel virtuoseri- och samspelsuppvisning. Underbart.

I år är det 200 år sedan Felix Mendelssohn föddes. Det var sålunda alldeles naturligt att avsluta konserten med ett verk där två stråkkvartetter fick gå samman för att framföra Mendelssohns Stråkoktett Ess-dur. Verket komponerades av en 16-årig redan mästartonsättare, ett år innan "genombrottsverket" ouvertyren till En Midsommarnattsdröm. Oktetten präglas av en värme kopplad med virvlande lättsam luftighet som en frisk vårfläkt. Bra precision i det nästan orkestrala samspelet, men också föredömlig återhållsamhet, inga överdrivna nyanser eller accenter; som ett vältemperat vins utsökta bouquet smakade allt.
Konsertens musik expanderade i medverkandecrescendo, men allt var givetvis centrerat kring stråkkvartetten.
MUSIK
Konserthuset/SR P2: Gästspel
Göran Rosenberg, curator , Maria Eby von Zweigbegk, programvärd
Två stråkkvartetter