Krutan Live pågår i tre dagar och när jag anländer under torsdagskvällen, festivalens andra dag, så är det inledningsvis endast ljudet av regnet mot mingeltältet som hörs.
Ett badbollskast bort hittar jag John Strand som är festivalens arrangör. Trots regn och rusk så skiner han som en sol. Han menar att publiken kommer komma i och med huvudnumret Hoffmaestro.
– Man kommer generellt endast för att se huvudnumret, tyvärr. Men bortsett från vädret så har allt flutit på bra och Krutudden är ett fantastiskt område att ordna denna typ av evenemang på. Så nu väntar vi bara på publiken!
I klassiskt svenskt pissregn axlar rapparen Stök rollen som förband. Han har en vildvuxen aura där han med sitt yviga hår och trotsiga solglasögon frenetiskt steppar runt på scenen medan han rappar om trasiga karuseller och hamsterhjul.
Stök bestiger scenen en halvtimme efter utsatt tid och kliver av när publiken precis har börjat vakna till liv och vågat sig ut från mingeltältet.
– Vi slutar när vi är på topp och kliver av för att se Hoffmaestro med er, ursäktar han sig och bekräftar i och med det vilka som är den självklara huvudakten.
John Strand prognos visar sig stämma och medan Hoffmaestro gör sig klara strömmar allt fler människor in till området och framförallt till tältet.
Hoffmaestro består av närmare ett dussin musiker och äntrar scenen beväpnade med kökshanddukar, två trumsätt och diverse blåsinstrument. Men de lever i stor utsträckning fortfarande på hits från det fem år gamla albumet ”Skank-a-tronic Punkadelica”. Min oro över att deras liveakt börjar bli förlegad visar sig snart vara obefogad.
Ledsångaren Jens Malmlöf erkänner att även de kände en viss oro när de såg ut över ett folktomt scenområde. Han inleder dock strategiskt med att kommendera alla från tältområdet ned till scenen och instinktivt strömmar folket till scenen.
Efter att ha sett detta band live är det svårt att gå tillbaka till att lyssna på deras studioalbum. Det kommer liksom aldrig vara samma sak. De fungerar som ett väloljat livemaskeneri och erbjuder allt från skönsång till trumpetsolo medan publiken drivs till att springa fram och tillbaka längs med scenen. Jag har lyssnat på låten ”Round it goes” i fem år, men ändå känns det som om jag hör den för första gången ikväll.
Regnet återkommer med kraft i samma stund som bandet tackas av och nu är det inte bara badbollar som faller från himlen. Men vad gör ett skyfall när publiken studsandes lämnar scenområdet.