Det är inte lätt att beskriva gårdagskvällens konsert med Mikael Samuelson och Trio X. Mikael Samuelson var en gång en mycket lovande baryton i det svenska operafacket och sjöng vackrast av dem alla. Hans tolkningar av Taube och inte minst Birger Sjöberg är bland det bästa som kommit fram i den genren och de, tillsammans med 900 föreställningar av Fantomen på operan, har gjort honom folkkär. Men, men tiden verkar han ha tröttnat på att sjunga snyggt och vill visa upp andra sidor av sin musikalitet. För en sådan besitter han onekligen.
Mikael Samuelson är även verksam som kompositör och konserten; kallad Musik från två västkuster, bestod enbart av musik skapad av honom själv till texter av tre poeter.
Den svenske poeten och bohuslänningen Svante Söder fick inleda. Samuelson har själv en nära anknytning till Bohuslän och har då stiftat bekantskap med denne poet som sen barnsben var handikappad, han led av polio, och levde ensam i en skogskoja i Bullaren.
Samuelssons tolkningar av dennes ganska naiva texter innehöll en hel del folkmusikaliska element; en av dem Näcken, var till och med Sjöbergsk i sin framtoning på ett sätt som om Samuelson ville visa "jag kan sjunga vackert - om jag vill". De bägge Walespoeterna Dylan Thomas och RS Thomas stod för programmet i övrigt. Deras texter är oerhört kraftfulla och behandlar inga lätta ämnen, oftast är döden ett ämne. Samuelson inledde varje stycke med att läsa upp dikten och hade då en enorm närvaro i sitt sätt att förhålla sig till texten, lysande uppläst.
Här kan man nämna att han även i övrigt presenterade sin musik och de tre poeterna på ett mycket intresseväckande sätt.
Samuelson beskriver själv sin musik som kraftfull art rock och visst, ibland kände man sig förflyttad till en heavymetalkonsert, med raka rör och öppna spjäll. Det var intressant att se Samuelsons utspel i andra akten, samtidigt som han bytt om till kostym och slips påminde han inte alls lite om en i staden verksam frikyrkopastor. Effektfullt.
Samuelson och Trio X visade upp en oerhörd energi i sitt musicerande och Samuelson blåste stundtals omkull publiken med sitt kraftfulla utspel. Även om inte all musik tilltalade mig så kan man ändå inte låta bli att imponeras av Mikael Samuelsons totala kompromisslöshet inför det han gör och man känner att man gärna vill höra mer av musiken och lära känna de Walesiska poeterna bättre.
Bakom Samuelson satt Trio X tryggt i sadeln. Firma Simonson, Johansson och Ekberg är en trio som vi kan vara stolta över att vi har i vår stad. Individuellt skickliga och enormt samspelta bidrog de till en lyckad konsert.