Stewarts ballader håller än

Rod Stewarts spelning på Stadion visade att balladerna är hans trumfkort, tycker Stefan Warnqvist. Efter fyra decennier på världens scener var den karaktäristiska rösten i oväntat god form.

Konsert2007-07-23 09:10
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rod Stewarts konsert på Stadion inleddes med en fiktiv trailer för The Rodfather, enligt speakerrösten en film om Stewarts dramatiska liv och hur han tvingades välja mellan fotbollen och musiken. Effektfullt trissades förväntningarna upp, och när huvudpersonen själv sprang in på scenen i vit kostym några ögonblick senare var jublet öronbedövande.

Stewart såg ut att trivas som fisken i vattnet. Hans entusiasm och energi inför kvällen smittade av sig i publikhavet och det dröjde inte länge förrän allsången var igång. Rod Stewart bjöd till för att ge åhörarna valuta för pengarna. Det blev närmare trettio låtar, många roliga anekdoter - inte sällan på hans egen bekostnad - och ett storslaget fyrverkeri som avslutning. På skärmen bakom musikerna visades bilder som ofta tycktes hämtade från det egna familjealbumet, vilket gjorde flera av låtarna personliga på ett sätt som de inte är i studioinspelningarna.

På minuskontot hamnar att ljudet bitvis var brötigt. Dessutom drunknade Stewarts röst bland de många instrumenten i på tok för många låtar. I synnerhet gällde detta när han och bandet rockade loss, som i I'm losing you och Sweet little rock'n'roller. När Stewart vid två tillfällen lämnade scenen och det bjöds på trumsolo respektive massaker på Janis Joplins Piece of my heart av tre körsångerskor sjönk kvaliteten drastiskt. Betydligt bättre var det i balladerna, då tiotusentals människor sjöng med i låtar som I don't want to talk about it och First cut is the deepest. Till och med den till leda sönderspelade Sailing blev i sådan tappning svår att värja sig emot.

Största överraskningen, och kanske rent av konsertens mest magiska ögonblick, kom när Stewart greppade en akustisk gitarr och framförde Ewan MacColls Dirty old town, en tämligen bortglömd folkrocklåt från Stewarts första soloskiva. Det är i sådana låtar som även en skeptiker som undertecknad förstår Rod Stewarts storhet.
Naturligtvis skulle vi ovan haft en bild från Rod Stewarts konsert på Stadion i Stockholm i fredags. Då han liksom många andra artister ställt för oss omöjliga krav för att vi ska få publicera har vi valt att avstå.

UNT