Oskar Linnros har fått en flygande start på sin solokarriär. Hans första album i eget namn, Vilja bli, gavs ut i somras och har snart tillbringat ett halvår på albumtopplistan. På tisdagskvällen var det dags för premiärspelning på Katalin, en spelning som direkt följdes av en utsåld extrakonsert på onsdagen.
Jublet var massivt när Linnros och hans musiker gjorde en effektfull entré. Alla sex bar svarta kavajer, scenbelysningen blinkade ut mot åhörarna och två trummisar tog plats vid var sitt trumset, vända mot varandra. Kvällens nummer första blev låten 25, en passande programförklaring. Med ösiga gitarrslingor, sommarpoppig stämsång i refrängerna och mycket kraft och jävlar anamma i sången slog den an en intensiv och euforisk ton.
Den höga energin bibehölls genom spelningen. Snärtiga rockdängor med soulkänsla i botten, snabba instrumentbyten, somriga refränger och Linnros egen utlevelsefulla sång gjorde spelningen till en musikalisk adrenalinkick. När han drog ner tempot i några låtar sjönk dock nivån på spelningen ett par snäpp. Det är i de ösiga låtarna som både hans röst och hans scenkarisma kommer till sin rätt.
Linnros har nyligen utsetts till Årets textförfattare av Svenska musikförläggarföreningen. Och konsten att formulera sig i ord kan han. Texterna gestaltar med både humor och skärpa ungdomstidens alla sidor, från första förälskelsen till förortstristessen till festande med kompisarna. Ibland hamnar hans texter farligt nära gränsen att bli väl grabbiga, men oftast hittar Lindros någon oväntad vändning som ger texterna ett underfundigt djup. Synd då att mixen på Katalin inte blev helt optimal.
Flera gånger hamnade sången ibland långt ner under instrumenten och då tappade låtarna något av sina starka färger.
I övrigt var spelningen en triumf där de viktigaste beståndsdelarna var Linnros starka samling låtar och odiskutabla scenkarisma. Det lär bli många fler utsålda Uppsalaspelningar i framtiden.