Efter att förbandet och evighetsmaskinen The Refreshments genomfört ett halvinspirerat set av sin habila rockabilly har den vackra miljön i Botaniska trädgården fyllts upp till bredden med Uppsalabor som gett sig ut i den kyliga sensommarkvällen. Jill Johnson har varit stor länge och har senaste åren nått ännu en nivå i och med tv-succéerna i "Så mycket bättre" och "Jills veranda".
BILDEXTRA: Countrystjärnans konsert i bilder
Sommarturnén syftar till att hylla hennes band som nu varit med henne i tio år. Och det blir tydligt direkt. När de kliver på, en minut efter utsatt tid, dröjer det inte länge förrän Jill presenterar just bandet och hon skämtar med dem redan i första mellansnacket. Och det är verkligen ett band på scenen från första stund. Det är bara det att de har en extraordinärt färgstark frontfigur.
Från första stund är det proffsig leverans: bandet låter ruskigt bra direkt och scenen är snyggt inramad av en stilren ljusrigg. Jill Johnsons egen uppenbarelse när hon kliver ut är självklar och "The feeling music brings" är ett skönt swampigt öppningsnummer. Andra låten för kvällen, "Fast trip up”, från 2012, är en soulig fest som får upp värmen hos publiken ytterligare. Men redan i låt tre drar bandet ner tempot med titelspåret från nya EP:n "Rodeo". Och det är en otroligt vacker och vemodig sång. Refränghooken är smittande och texten berättar om någon som levt för länge i en destruktiv relation.
Ingen temperaturhöjare alltså, och därför också lika riskabel som modig att spela så tidigt på en stor och kölddrabbad utomhuskonsert. Men Jill Johnson gör rätt som vågar, för publiken är med på noterna. Faktum är att konsertens absoluta höjdpunkter är de lugna introspektiva countrylåtarna från "Rodeo" och skilsmässoalbumet "For you I’ll wait" från 2016, det känns i hjärtat på riktigt. Och dessa två släpp utgör också lejonparten av kvällens material.
Extra drabbande blir det i finstämda "It’s all just in your mind", en låt som hon i försnacket dedikerar till ett ungt kvinnligt fan som kämpar med psykisk ohälsa. Eller i “Gotta love me more” – ett sorgligt anthem som innefattar ett vackert gitarrsolo från kapellmästaren Göran Eriksson. Det är ingen glättig countryshow. I alla fall inte bara.
För visst kan gänget på scenen rocka och svänga också. "Happy back" är ett exempel där det är så mycket soulfeeling att det för tankarna till Adele. När konserten passerat timmen och Jill Johnson blandat skämt om det kyliga vädret (och därmed fått en hutt levererad till sig av en roddare) med anekdoter från skivinspelningar i Nashville och små korta budskap om skilsmässor och uppbrott så når konserten en period när det känns som att Jill och bandet vill få upp tempen hos publiken som troget stått kvar.
Det åker fram en pedal steel guitar och låtarna går ifrån countrymys till folkrocks-vevande av det mindre eftertänksamma slaget. Ett smart drag för att hålla energin uppe, men konserten tappar direkt i angelägenhet. Mitt i allt slängs tolkningen av Tommy "Black" Nilssons "Öppna din dörr", omdöpt till "Open your heart", från "Så mycket bättre" in och gör det mest tydligt hur mycket bättre hennes egna ballader är.
Ett tydligt exempel på det blir "For you I'll wait", där Göran Eriksson visar sig ha en superb sångröst när han ersätter Gabriel Kelleys roll från skivversionen av kärleksballaden. Man förstår varför Jill Johnson jobbat med de här musikerna i 10 år. Mycket mer går knappast att kräva i form av skicklighet och spelglädje.
Efter knappt två timmar tackar Ängelholms countrydrottning med band för sig. Nu väntar en höst med ännu en säsong av tv-succén "Jills veranda". Men jag hoppas att bandet snart är på gång igen. Gärna med en klubbturné. En sådan inramning hade lyft det här ytterligare.