Bättre avslutning på årets upplaga av Uppsala gitarrfestival kan man knappast tänka sig, än Robert Svärd och hans ensemble i en färgsprakande, eldig flamencouppvisning - rena knockouten!
Även om han råkar komma från Sverige, handlar det minst av allt om någon ”mellanmjölksversion” av denna andalusiska konstform. På kort tid har Robert ”Robi” Svärd fått enormt genomslag i flamencovärlden, och vid konserten i Uppsala förstår man varför.
Hans gitarrspel har en unik kraft och skärpa, med blixtrande ornamenteringar men också en rent melodisk skönhet och bärighet, i minsta fras. Ofta får man intryck av parallella skeenden, där de hisnande improviserade fraserna vävs runt de samtidigt pågående melodiska och rytmiska grundmönstren. Det är ett gitarrspel som man obevekligen fångas av.
Rimligtvis borde det vara krävande att hantera sitt instrument så som Robert Svärd gör, men likväl ter han sig avspänd på scenen, ofta småleende när den ena urladdningen efter den andra levereras. Inget känns ansträngt eller pressat.
Förvisso kan man ana hans bakgrund i helt andra musikstilar. Det finns ett gränssprängande drag i hans spel, en öppning mot jazz och andra improvisationsgrunder.
Han omges av en remarkabelt samspelt ensemble, bestående av några av dagens främsta namn inom flamencon. Däribland slagverkaren Miguel ”El Cheyenne” från Granada som med sina handtrummor bjuder ett enastående, sugande groove, utan att överarbeta. Liksom sångaren Alfredo Tejada som levandegör flamencons känslospel med en stämma som känns mer lyriskt behagfull än klagande, också för relativt otränade lyssnaröron.
För att inte tala om om dansaren Ann ”La Pantera” Sehlstedt som äntrar scenen i röd dräkt och med eldigt stolta, föga insmickrande rörelser - likt en magnifik påfågel med långa utfällda volanger och ett fotarbete som får scengolvet att vibrera.
Och samtidigt är det helheten som övertygar, ensemblens förmåga att i en gemensam rörelse - också med hjälp av disciplinerade handklapp och Joan Masanas fina basspel - intensifiera och lyfta musiken i crescendon som bara växer. Helt rättvist får Robert Svärd och hans ensemble stående ovationer av festivalpubliken.
De föregås av flamencogitarristen Afra Rubino från Göteborg som inte bara har en fin och bärig ton, utan pedagogiskt också beskriver flamencons grunder, med musikaliska exempel. Och visar att den karakteristiska flamencorytmen ligger inbäddad i Leonard Bernsteins kända musikalnummer ”America”.