Stämningsfullt om en tragisk resa

Trots en salong i mörker, lyckades Barbara Hendricks och Love Derwinger förmedla handlingen och känslan i Schuberts sånger, skriver Gunnar Tibell med anledning av tisdagens konsert i Uppsala.

Barbara Hendricks imponerade i Konserthuset i tisdags.

Barbara Hendricks imponerade i Konserthuset i tisdags.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2009-11-25 13:42
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En resa i romantikens tecken utlovades av arrangören Aurora Chamber Music vid konserten i tisdags. Medverkande var sopranen Barbara Hendricks, pianisten Love Derwinger och stråkkvartetten Aurora i ett omväxlande program, med musik av Schubert, Schumann och Chausson.

Winterreise, den ena av Schuberts två stora sångcykler till texter av Wilhelm Müller inledde, med Hendricks och Derwinger som agerande. Tyvärr hade arrangören beställt en salong i mörker och följaktligen kunde inte publiken ens läsa titlarna på de 24 sånger som ingår. Någon annan redogörelse för handlingen fanns inte heller. Att texta fram innehållet måste vara så gott som omöjligt! Mirakulöst nog lyckades ändå Hendricks och Derwinger fängsla sina åhörare och förmedla verkets karaktär av en tragisk resa, bort från vårens kärlekslycka till vinterns avsked från den älskade.

Det musikaliska intrycket och kontakten mellan de två musikerna blev starkare ju mer vi avlägsnade oss från utgångspunkten. Det tjugonde avsnittet om Vägvisaren blev i det avseendet en höjdpunkt. I sången om modet strax därefter får vi veta att det inte finns någon återvändo, och i den sista av sångerna blir den ensamme positivhalaren resenärens enda hopp. I de allra sista takterna gjorde Hendricks ett magnifikt crescendo fram till sluttonen som formades till ett tragiskt förtvivlans rop.

Efter paus presenterade sig den gästande stråkkvartetten och framförde tillsammans med pianisten Schumanns Pianokvintett i Ess- dur, op 44. Det blev en oerhört energisk och intensiv tolkning av detta mästerverk inom den romantiska kammarmusiken. Pianist och stråkkvartett samsades mycket fint om utrymmet och såg ut att trivas bra tillsammans.

Allra sist hade man lagt ett verk av Ernest Chausson, La Chanson perpétuelle, musik som tillkom 1898, året innan tonsättaren vid 44 års ålder omkom i en cykelolycka. Alldeles som i Winterreise är det en förlorad kontakt som beskrivs, nu av en kvinna som beklagar sitt öde. En stämningsfull tolkning av samtliga medverkande fick avsluta denna romantiska resa.
Barbara Hendricks, sopran, Love Derwinger, piano och stråkkvartetten Aurora.

Musik av Schubert, Schumann och Chausson
Konserthuset, tisdag