Bröderna Ljunggren har med all rätt blivit en lokal favorit bland konsertpubliken i Uppsala. Redan från första takt drar de igång med ett obönhörligt frenetisk pumpande ljud som fyller Katalin från golv till taknok. Publikens ofrivilligt studsande fötter följer självklart Staffan Ljungrens trummor och Anders Ljunggrens orgel genom felfritt batteri efter felfritt batteri.
Låtar, som titelspåret till gruppens nya skiva Out of Bounds, fyllda av pauser, tempoväxlingar, snabba byten av stämning och intensitet från trummor till orgel och tillbaka kännetecknar gruppens musik. I sina bästa stunder blandar bröderna i Trummor & Orgel sömlöst hammondorgelns drömska sound med lättfattade melodier och fotstampande trumspel. Anders Ljungren hittar nya ljud i ett instrument som vi trodde var färdigspelat på 70-talet och Staffan Ljungrens virtuosa trumspel flyter fram som en dirigents taktpinne.
Bröderna har gjort helt rätt när de rört sig bort från proggens evighetslånga jamsessioner till mer tillgänglig popinfluerad musik med melodin i huvudrollen. Och publiken, som är entusiastisk, insatt, stödjande och inte sällan bidrar med tillrop och kommentarer i bröderna mellansnack, ställer upp med rungande applåder för att fullborda inramningen.
Trummor & Orgel bjuder på musik, som utan brödernas scennärvaro och smittsamma spelglädje, egentligen kanske hade passat bäst att njuta av sittandes hemma i soffan. Men de har ett välgrundat gott rykte om att vara ett bra liveband och i slutändan är det brödernas lysande, sprudlande samarbete, produkten av år och år av timmar spelade tillsammans, som gör Trummor & Orgel till en grupp värd entrébiljetten. Bröderna Ljunggren börjar och slutar sin spelning med ett delat leende. Det är lätt att höra varför.