Sprudlande knasig Stefani

Sjutton låtar och nästan lika många klädbyten. Pust, popdrottningen och modegalningen Gwen Stefani sparar inte på krutet vad gäller scenshow på sin The sweet escape-turné. Och det är förstås underhållande. Klädbytena går så fort att de inte stör spelningens rytm, och vilken popfantast blir inte uppiggad av att se Gwen och hennes dansare, harajukutjejerna, framföra en slagverksdriven och monoton Yummy iklädda kockmössor och bakelseklänningar à la serietidning?

För när Gwen kommer till stan är det show det handlar om, först och främst. Så mycket bus och dans som möjligt för att skyla över det faktum att låtmaterialet varierar oerhört i kvalitet. Trallrefrängen i Rich girl framstår live i all sin fånighet och långsamma Luxurious tyngs ned av en seg funkbehandling. Kort sagt, alla låtar är verkligen inte alls så bra som Gwen själv.
Stefani lyser och lyckas mitt i all lyx framstå som en kvinna med fötterna på jorden, inte bara när hon sjunger sin egen Jenny from the block: Orange county girl, utan också i det sätt hon tilltalar publiken.
Hennes stämma hålls lika stark när hon hoppar runt som när hon står still. Hon gör också en av de mest spektakulära publikutflykter som setts på länge när hon delar publiken som Moses själv och sedan springer genom havet till andra kortsidan, där hon klättrar på räcken, i publikrader och utsätter lyckliga beundrare för en riktig närhetsattack.

Dansarna gör också sitt till. Fyra hiphoptjejer och fyra breakdanskillar i en koreografi som är sexig utan att delas upp i jättegrabbig och lättklätt supertjejig, som så ofta på amerikanska popscener. Det känns glatt och ... hälsosamt, på samma sätt som när storbilderna visar publiken (övervägande kvinnor och flickor) som galltjuter "this shit is bananas" i leksakshiphoppiga Hollaback girl. Hela konserten avslutas med hysteriska diskodängan What you waiting for med harajukuflickorna utklädda till Gwenmarionetter. I sådana stunder är Gwen Stefanis popshow alldeles lysande; humoristisk, stark och - förstås - totalt "bananas". Som man önskade att den var hela tiden.

Sprudlande knasig Stefani

Johanna Åberg såg en sprudlande Gwen Stefani och önskade att alla hennes låtar höll lika hög klass som hennes scenutstrålning.