Springsteen okej på rutin

"God Jul, vi ses i sommar".
Bruce Springsteen avslutade sin bejublade konsert med en rockversion av Santa Claus is coming to town efter sju extranummer och utlovade julklappar även till sommarens konserter på Ullevi.

Det blir säkert ett segertåg det också, liksom denna konsert i Globen. Visst har Bruce gjort flera ännu bättre konserter i Sverige, men det rådde aldrig något tvivel om att han skulle vinna publiken. En del byggde det på gamla meriter för trots vissa lysande stunder var det i mycket en konsert på rutin. Stämningen i bandet räckte ändå till trots att farbröderna blivit betydligt stelare i kroppen, särskilt stackars Clarence Clemons som inte verkade kunna röra sig alls, och inte hade sina mest inspirerande stunder. Mest imponerade Nils Lofgren som hade en bra dag.
Det är också något visst att höra Bruce tillsammans med just E Street Band. Det låter aldrig så bra om hans sånger som när han har Little Steven, Roy Bittan, Max Weinberg och de övriga bakom sig. Violinisten Soozie Tyrell var också ett fynd.

Det är alltid lite tufft för artister med en lång karriär att välja låtar, gammalt eller nytt. Bruce spelade det mesta från årets album Magic men sjöng även tillräckligt många av de eviga följeslagarna för att gör de flesta nöjda.
Detta även om det märktes tydligt att trots att Magic är ett ganska bra album med en hel del låtar som funkar fint både på scen och skiva var det historien som vann. Mäktiga versioner av Badlands, Born to run och Dancing in the dark liksom en okej version av The river blev ändå utan tvekan höjdpunkterna.
Vi tror ju gärna ta Bruce & Co har ett speciellt förhållande till just Sverige. Och visst, Clarence Clemons har varit/är gift med en svenska (hans son Christopher kom förresten in på scenen under sista låten), namnet Nils Lofgren talar för sig själv och Bruce försökte sig flera gånger på att tala svenska, med varierande resultat. "Kom igen tjejer" innan låten Girls in their summer clothes hördes dock tydligt.

Publiken som innehöll förvånansvärt många yngre fick också sin tillräckliga belöning. Mona Sahlin valde rätt, hellre ett E Street på rutin än långtråkig Nobelbankett. Trots att konserten var ojämn gav den hygglig valuta, förhoppningsvis även för de med de dyraste biljetterna. Fast inte för de stackare som köpt dem för stora pengar på nätet bara för att upptäcka att de var förfalskade. Då hjälper det knappast att tänka på att det blir två konserter till i sommar.

Springsteen okej på rutin

Bruce Springsteen var inte riktigt i full form, men fick trots ett allt stelare E Street Band till en tillräckligt bra konsert även denna gång, tycker Björn G Stenberg.