Vi har ingen stor kännedom om afghansk musik, mycket därför att landet sedan en tid befinner sig i inbördeskrig och intresserade besökare avråds från att åka dit. Efter den kommunistiska statskuppen 1979 som utlöste kriget har följt perioder av kaos omväxlande med talibanskt maktinnehav. Många har av politiska skäl fängslats eller flytt landet. Ur denna hårda mark har ändå blommor skjutit upp. Den afghanske poeten, kompositören och sångaren Dawood Sarkhosh, nu bosatt i Österrike, har producerat en sångskatt som älskas av afghaner överallt, inom och kanske ännu mer utanför landets gränser. Sarkhoshs äldre bror var en framstående musiker och sångare och samtidigt en övertygad nationalist. När han dödades i ett bakhåll beslöt Sarkhosh att föra hans arv vidare. Han lämnade Afghanistan som tiotusentals av hans landsmän hade gjort och började skriva sånger. De skildrade ofta livet som flykting men ofta också kärlek, längtan och svårmod. Hans sånger hade något som talade till alla och grep tag i deras hjärtan. Snart var han känd i hela den afghanska diasporan.
Nu är Sarkhosh på en "World tour" som har fört honom upp hit till oss. Han har redan varit i Helsingfors och Oslo och sjungit för utsålda hus. Även här i Uppsala var publiktillströmningen stor, konserthusets stora sal var nästan fullsatt. Män, kvinnor och barn i sina bästa gåbortskläder blandades med unga klädda i jeans och t-shirt. Gemensamt för alla var känslan av fest och stämningen var hög.
Programmet kommer igång ca en halvtimme efter utsatt tid, som det brukar vara när en stjärna står på scenen. Sarkhosh kompas av ett sexmannaband: gitarr och ett bouzoukiliknande stränginstrument, två keyboard och två olika typer av slagverk. Han har en mjuk, nästan sammetslen röst men skärper den ofta till ett starkare läge. Musiken är melodisk och rytmisk med korta strofer som upprepas. Den kan ibland kännas en smula monoton men det gör förstås stor skillnad om man kan texterna. Publiken applåderar och sjunger med i refrängerna som alla verkar kunna. Folk går upp på scenen och fotar Sarkhosh från alla vinklar och en man tar en selfie med sig själv och artisten under pågående sångnummer.
Publikens bifall blir högre för varje nummer. Man applåderar, ropar och lever sig in i sångernas verklighet. Sarkhosh har sparat de bästa låtarna till sist. Jag frågar en ung man i publiken vad han tycker om sångtexterna. "De kommer - härinifrån" säger han och lägger handen på hjärtat.