Spännande krock i Konserthuset

En spännande krock ägde rum när tre svenska jazzmusiker, en turkisk slagverkare och en indisk trio möttes i Konserthuset på tisdagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.

Christian Spering och Lennart Åberg på Konserthuset.

Christian Spering och Lennart Åberg på Konserthuset.

Foto: Rolf Hamilton

Konsert2009-04-15 14:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är alltid roligt när man kommer hem från en konsert och knappt vet hur man stavar till en del av instrumenten man just har hört. På tisdagskvällen ägde en säregen musikalisk krock rum i Konserthuset. De svenska jazzmusikerna Lennart Åberg (saxofon, flöjt), Bobo Stenson (piano) och Christian Spering (kontrabas) spelade ihop med den turkiske musikern Okay Temiz (trummor och slagverk) och tre indiska slagverkare från Karnataka College of Percussion.

I mötet mellan svensk jazz, turkisk folkmusik och indisk slagverksmusik uppstod en ljudbild som inte liknar något annat. De sju musikerna bjöd under en och en halv timme på tung och ödesmättad musik med komplexa arrangemang, originella klanger och intensiva rytmer. Varje stycke fick ta den tid som behövdes för att bygga upp till ett storslaget crescendo.
Kompositionerna, var och en runt tiominutersstrecket, utsmyckades av R A Ramamanis uttrycksfulla sång. Eftersom få i publiken torde ha förstått vad orden hon sjöng betydde, blev också hennes röst som ett instrument som gav en exotisk prägel till konserten. Detta var inte enbart av godo. När hon och hennes två indiska kolleger gjorde ett a cappella-nummer där deras sång snarast imiterade slagverksljud, blev det alltför utdraget och den musikaliska behållningen minskade.

Okay Temiz karriär har pågått i ett halvt sekel och inkluderar oräkneliga samarbeten med namnkunniga svenska jazzmusiker. De indiska kompositionerna vann mycket på att förstärkas av hans precisa trumspel. Störst intryck gjorde han dock när han lämnade trumsetet för att spela udda instrument som quicca och berimbau. I båda fallen framstod Temiz som en fullfjädrad enmansorkester, så riklig blev det soniska spektrat.

De tre svenska musikerna hamnade något i skymundan denna kväll, men visade både genom soloinsatser och sitt lyhörda ensemblespel att de hör till toppskiktet inom sin genre. Tillsammans med sina utländska kolleger bjöd de på en konsert som åhörarna inte kommer att glömma bort i första taget.
LENNART ÅBERG, OKAY TEMIZ m fl
Konserthuset, tisdag 14 april