Soulig Boel utan överraskningar

Man vet vad man får när Hanne Boel gör en spelning. Hon har en röst full av kraft som sätter personlig prägel på alla låtar, vare sig det är covers eller nyskrivet material. Musiken andas soul, bluesig rock och några skopor pop. Bandet hon har med sig är duktiga på det de gör och gitarristen briljerar med sina soloinsatser. Det är kompetent men utan några större överraskningar.

Boel har med olika musiker och sättningar varit en flitig gäst i Uppsala på senare år. Denna gång hade hon inte mindre än nio musiker med sig. Gitarr, klaviatur, bas och trummor förstärktes av tre blåsare, en slagverkare och en körsångare. Ljudbilden blev minst sagt maffig.
Inledande Season of the witch - en lite oväntad tolkning av Donovans gamla låt - satte ribban högt och trissade upp förväntningarna. Boel sjöng med inlevelse och anrättningen kryddades med ett solo av hennes saxofonist. Efter en sådan smakstart var det lätt att skriva under på att Boel hör till de samtida souldrottningarna.

Fler sådana fullträffar dök upp. Nobody's fault but mine och Talk it out stack ut, men allra bäst var Black wolf, titelspåret på hennes drygt två decennier gamla debutalbum. Ett långt instrumentalt intro, spetsat med en framträdande trumpet, skapade en drömlik atmosfär som kompletterade Boels isklara stämma.

Trots höjdpunkter som dessa tackade till slut den fjärde kajan för sig. Orsakerna var flera. Låtar som skulle ha vunnit på att framföras i ett mer avskalat format drunknade i insatser från musiker som prompt skulle spela i precis varje ögonblick. Boel själv fick i dessa stunder kämpa för att göra sig hörd.
När detta dessutom kombinerades med alltför förutsägbara covers - till exempel ännu en version av Dusty Springfields uttjatade Son of a preacherman - började även den tredje kajan bli rastlös. Den beslöt sig dock för att stanna kvar, och det kan Boel tacka sin lysande version av The Pretenders I'll stand by you för. Hennes innerliga sätt att framföra den gav rysningar av välbehag.

Soulig Boel utan överraskningar

Soul, bluesig rock och några skopor pop. Det var vad som stod på menyn när Stefan Warnqvist såg Hanne Boel på Katalin på tisdagskvällen.