Videon är inte längre tillgänglig
Den engelska reggaegruppen UB 40 har haft en turbulent tid de senaste åren. Efter trettio år som frontman hoppade karismatiske sångaren Ali Campbell av 2008 och fick sällskap av keyboardisten Michael Virtue. Utöver detta har gruppen hamnat i diverse ekonomiska och juridiska trassligheter.
Av detta märktes dock inte mycket på den sedan länge utsålda Katalinspelningen på söndagskvällen. Istället bjöd gruppen på en smittsam partyenergi och en närmast sanslöst samspelthet. Musikerna gungade i takt med varandra konserten igenom och såg saliga ut när de radade upp den ena publikfavoriten efter den andra. Även en låt som Red red wine, som det hade varit förståeligt om de själva var trötta på vid det här laget, framfördes med en entusiasm som kändes äkta.
Nye frontmannen Duncan Campbell har en röst som är förbluffande lik sin avhoppade brors, och tillsammans med toastaren Astro och gitarristen Robin Campbell blev stämsången magiskt bra. Även slagverkan Norman Lamont Hassan och basisten Earl Falconer greppade då och då sångmikrofonerna och bidrog till den uppsluppna stämningen.
Låtlistan var riklig, om än något obalanserad. UB 40:s tidiga skivor präglades av ett stort politiskt engagemang och ett genuint socialt patos, men det är framför allt som uttolkare av andra artisters romantiska låtar de har skördat de miljonsäljare efter miljonsäljare. Det märktes påtagligt på Katalin. Can’t help falling in love, Cherry oh baby, The way you do the things you do och Kingston town var bara några av tolkningarna de bjöd på och publikjublet de motets av talade för sig själv.
Gruppens förmåga att sätta sin egen prägel på dessa låtar är odiskutabel, men när de i mitten av spelningen plockade fram Food for thought och Madam Medusa från debutalbumet Signing off blev det en helt annan nerv och kraft i musiken. Även den nyare låten Dance until the morning light och den hittills outgivna Blue eyes cry in the rain fick fram samma intensitet. I sådana stunder visade UB 40 sin sanna styrka.