Alla skyltfönster i Paris annonserar så här års om ”La rentrée”. Butikerna vill utrusta de återvändande skolbarnen med kläder och skolväskor medan barnen är glada över att träffa sina vänner igen efter sommarlovet. Samma känsla uppfyllde såväl konsertpubliken som – det märktes tydligt – dirigent och orkester inför torsdagens konsert: Så roligt att träffas igen! Il y a longtemps, n’est-ce pas!
Det bjöds ett lättlyssnat program med fransk musik; några godbitar från 1800-talet med en inledande aptitretare från förra sekelskiftet. Ravels örhänge Pavane för en död prinsessa är ett feel-good-stycke som innehåller vemod, mystik och tröst. Den skicklige instrumenteraren Ravel låter alla instrument få minst ett tillfälle att visa sig på styva linan och vi i publiken fick på det sättet återknyta bekantskapen med våra vänner i orkestern några i taget. Skira violiner och duktiga blåsare skapade mycket vacker musik; kanske saknade jag litet mera dynamik i mittpartiet, där notbilden antyder viss känslomässig upprördhet, något som inte kom till uttryck denna gång.
Mezzosopranen Katarina Karnéus var solist i Berlioz’ sångcykel Les Nuits d’Été och sjöng vackert och inlevelsefullt den lyriska och romantiska franska texten. Tack för att den fanns tryckt i programmet, tillsammans med en översättning. Ett sångligt verk kan inte separeras från sin originaltext. Orkestern spelade mycket återhållet och lät solisten dominera.
Slutnumret var Bizets konstigt nog ganska sällan framförda enda symfoni. Spirituell och vital, fransk men ändå stadigt placerat i den wienklassiska traditionen. Orkestern spelade härligt lekfullt i första satsen, underbart vackert i den andra, entusiastiskt översvallande i den tredje och suveränt virtuost i den sista. Jenny Hülphers fick Paul Mägis personliga tack för sitt utsökta oboesolo i adagiosatsen och maestron och hela orkestern fick publikens oreserverade uppskattning för ett fantastiskt framförande. Sedan var det dags att krama om varandra, just som man gör första dagen av La rentrée.
Musikens Paris med Uppsala Kammarorkester
Konserthuset i Uppsala, torsdag
Dirigent: Paul Mägi. Solist: Katarina Karnéus. Ravel: Pavane pour une infante défunte,
Berlioz: Les nuits d’été, Bizet: Symfoni i C-Dur.
Skira violiner och duktiga blåsare
Ett lättlyssnat program med fransk musik bjöd Uppsala Kammarorkester på när Per A F Åberg gästade "Musikens Paris".
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.