Shakira sprider glädje
Shakira blandar vilt med en sådan entusiasm att Johanna Åberg blir alldeles glad.
Colombianska världsstjärnan Shakira sparade inte på något när hon uppträdde på Globen. Bilden är från en konsert i Wien, eftersom fotograferna i Stockholm inte ställer upp på konsertarrangörerna EMA Telstars villkor för fotografering.
Foto: Walter Bieri/Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns dem som skulle hålla de våldsamma kasten mellan hårdrocksgitarrer, hiphopgester, orientalism och Bollywooddans emot Shakira. Men faktum är att fastän hennes liveshow rör sig nära vulgogränsen ibland har hennes vilja att föra samman vitt skilda musikaliska element en entusiasm som är mycket effektiv mot cynism.
Hon inleder med rock - gamla låtar som Estoy aquí och nyare som en hihattyngd Don't bother, där hon hoppar över den höga tonen i slutet. Hon spelar Illegal i mysigt halvakustisk version och gamla favoriten Si te vas. Det är trevligt men det ska snart visa sig att hon har mer att komma med.
Hitten La Tortura i en spralligt glad version följs av balladen No. Vid det laget har hon värmt upp rösten ordentligt och hoppar inte över några toner, tvärtom. Hon öppnar knappt munnen, men det som kommer ut är maffigt. Ett nummer med orientalisk dans flyter ihop med en poppig Whenever wherever och bara att se henne dansa (hon skakar delar av kroppen man knappt visste att man kunde röra på) är en föreställning i sig.
En på tok för lång och intern bandpresentation gör att hon tappar tempo, men mer dans, mer intensivt rullande höfter och en tung orientalisk Ojos así som extranummer gör att allt kommer i gång igen inför den allra sista finalen: Hips don't lie med skruvad Bollywooddans (med ett helt gäng dansare som här gör sitt enda framträdande) och fullt med rosa konfetti.
Man misstänker att Shakira har kraft att få även stenhårda minimalister att vekna och ropa på mer: Mer vild sång, mer konfetti, mer av allt.
Shakira
Globen, Stockholm
12/3
Globen, Stockholm
12/3