I lördags stod musikchefen för Giresta kyrkas musikstiftelse i centrum fast han inte spelade en ton. Olle Nordberg som sedan starten har innehaft posten, avgår vid årsskiftet och hans present från stiftelsens styrelse blev att önska sig en konsert. När man blir bjuden på något ska man ju se till att man verkligen får det man helst vill ha och i Olle Nordbergs fall betyder det Schubert - och mera Schubert! Programmet upptog av dels några av tonsättarens mest älskade och för amatörmusiker välbekanta pianostycken, dels hans stråkkvintett i C-Dur, D 956.
Peter Friis Johansson spelade två Impromptu ur op 90, nr 2 i Ess-Dur och nr 3 i Gess-Dur samt op 142 nr 3, Rosamundatemat med variationer. Vilket nöje det måste vara för en skicklig pianist att få ta tillvara alla möjligheter som finns i dessa små stycken som ständigt byter tonart och stämning! Publiken njöt tillsammans med Peter Friis. I den kända Fantasi i f-moll för fyra händer fick han sällskap av Karin Haglund och de gav tillsammans ett dramatiskt och gripande framförande.
Vamlingbokvartetten (Andrej Power, Won-Hee Lee, Riikka Repo och Erik Wahlgren) med Jakob Koranyi gav C-Durkvintetten ett kraftfullt framförande med en energisk puls som dramatiskt kontrasterade mot de känsligt framförda lyriska partierna. Det vackra adagiot hade en återhållen spänning som kom till uttryck i ett långsamt crescendo. Det var spännande att observera hur Schubert hade gett cellostämma nummer 2 (Jakob Koranyi) en egen uppgift nämligen att lagra arabesker och utsmyckningar ovanpå de övriga fyras kvartettspel så att musiken på så sätt blev rikare och fylligare.
Den musikälskande poeten Tomas Tranströmer har diktat mycket om musik och liksom Olle Nordberg tyckte även han mycket om Schubert. Skådespelerskan Irma Schultz läste hans "Schubertiana" där olika diktavsnitt fick interfoliera Fantasin och satserna i den följande stråkkvintetten, till vilkas innehåll de anknyter. På det sättet färgades musikernas framförandena i våra sinnen av Tranströmers poetiska gestaltning av sin egen upplevelse av musiken och den fick på så sätt ytterligare en dimension. Det blev ett minne som kommer att stanna hos oss länge.
Som överraskande extranummer fick vi höra ett arrangemang för piano och stråkar av ytterligare ett av Schuberts pianostycken, Moment musical, op 94 nr 3.