I våras gav Vasas flora och fauna ut sitt första album, som snabbt hittade många lyssnare i hela landet. Det är utan tvivel en av årets bättre skivor och när gruppen på söndagskvällen hade turnéavslutning i Uppsala var det närmast slutsålt.
Vasas flora och fauna må enbart ha givit ut ett album än så länge, men låtarna har en mycket hög lägstanivå och ingen av dem känns som utfyllnad. På Uppsalaspelningen kom de ännu mer till sin rätt, i Konserthusets sal B inför en uppmärksamt lyssnande publik. Samspelet mellan Mattias Björkas och Tina Kärkinens röster ger de lågmälda låtarna dynamik och en alldeles egen färgnyans. Daniel Ventus förgyller musiken med sina fantasifulla och trollbindande pianoslingor. Kärkinen och Ventus anslöt sig efter debutskivan spelats in, ändå har de också fingertoppskänsla för att hitta rätt atmosfär för varje låt.
Både Björkas och Kärkinen sjunger på Vasadialekt och texterna är fulla av östbottniska lokalreferenser utan att bli schablonmässiga, romantiserande eller avståndstagande. Här märks av karghet och isolation men också cynism, absurd humor, empati och originella formuleringar. Varje text är som en säregen novell som ger målande bilder av en annan tid och plats.
Humor fanns även med när Björkas pratade med publiken. Han berättade att gruppen under sin turné haft en rider, listan på vad musikerna önskar ha i sin loge, som uppenbarligen varit dimensionerad för en avsevärt större ensemble. Medlemmarna har inte kollat så noga vad som faktiskt står på deras rider, men tydligen anges där att trion förväntar sig en back läsk, en flaska rött vin ”av god kvalitet” samt tre liter juice. Att som musiker prata om sin rider från scen riskerar att bli för internt, men tack vare Björkas självdistans och glimt i ögat blev det underhållande även för åhörarna.
Ljusteknikern gjorde en strålande insats genom hela spelningen. Dekoren skiftade från varmt röd och midnattsblå till kallt svart utifrån vad som passade stämningarna i låtarna. Det kändes påtagligt att ljusteknikern inte bara gick på rutin utan verkligen hade förståelse för musiken. Även ljudteknikern visade stor lyhördhet för gruppens avskalade men komplexrika musik. En stor eloge till dem båda!
Vasas flora och fauna fick välförtjänt ett stormande bifall från publiken. Efter den här lysande spelningen är vi många som redan ser fram emot deras nästa Uppsalabesök.