Sakral tro och mänskligt sökande
Ett utmärkt koncept slarvades bort vid uruppförandet av Missa De profundis i Domen, skriver Anders Bragsjö.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fredrik Sixtens Chaconne för stråkkvartett följde sedan. Små och överstigande intervall inom en fallande kvart (eller i omvändning) bollades stämmorna emellan. Men chaconne är också från början en stundtals liderlig dans (förbud från kyrkan!), så musiken var på sätt och vis en kommentar till de "heliga danserna".
Mårten Janssons nykomponerade Missa De Profundis för sopransolist, damkör, stråkkvartett och orgel kombinerar mässordinariet med utvalda texter ur Psaltaren. Som kontrast mot närmast rutinmässigt trosvisst rabblande av texter till Gloria och Credo, t ex, ställs uttryck för rent mänsklig förtvivlan och vädjan till Gud som tillflykt.
De avsevärda musikaliska resurserna gav såväl monumentalt utåtriktade som lågmält inåtvända uttryck för såväl tro som rop på hjälp. Sopransolist Karolina Sivert behärskade sina svåra partier utmärkt, stråkkvartett och orgel gav varierad klangfärg åt anrättningen. Kören hanterade den fritonala musikens alla känsliga nyanser på bästa sätt.
Helhetstanken bakom verket var intressant och spännande, men förståelse förutsätter att man tydligt hör vad som besjungs, texten alltså. Domkyrkans erkänt svåra akustik eller vokalisternas dåliga textning, jag vet inte, men det var så gott som omöjligt att följa med i textblockens växlingar; sålunda blev ett fängslande koncept tyvärr nästan bortslarvat vid uruppförandet.
MUSIK
Domkyrkan
Vokalensemblerna Carmen och Les Jolies
Sopransolist Karolina Sivert
Forzakvartetten
Fredrik Sixten, piano, Nina Sandell, orgel
Dirigent Mårten Jansson
Domkyrkan
Vokalensemblerna Carmen och Les Jolies
Sopransolist Karolina Sivert
Forzakvartetten
Fredrik Sixten, piano, Nina Sandell, orgel
Dirigent Mårten Jansson