Säkert vid vägs ände

Annika Norlin karriär har gått från skruvad collegefilmdrama till melankolisk realism. Andreas Jakobsson såg henne dra konceptet Säkert! så långt det bara gick i Uppsala.

Konsert med Säkert på Katalin.

Konsert med Säkert på Katalin.

Foto: Hans E Ericson

Konsert2011-02-25 13:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Enligt mig gjorde Annika Norlin några av sina bästa låtar någonsin på första skivan som Hello Saferide. Hela konceptet kändes visserligen kopierat från den amerikansk singer/songwriter och texterna kändes som att de var skrivna av någon långt utanför Sveriges gränser. Men den klädsam omedvetenhet fanns där, som aldrig kommer igen hos en artist som mött recensioner, skivköpare och konsertpublik. Ett artistiskt förhållningssätt, eller frånvaro av förhållningssätt, som skvallrar om en musikskapare som aldrig tänkt på att någon ska lyssna på musiken eller att hon över huvud taget ska definieras som artist.

Som Säkert! är musiken mindre skruvad och texterna kommer närmare Annika Norlins verklighet än collegefilmernas verklighet och att hon sjunger med Östersundsmål gör att närheten påtagligare. ”Fy fan vad äkta det är när hon sjunger med dialekt, viskar en kille i publiken till en kompis” i första låten.
Om norrländsk satsmelodi egentligen betyder större ärlighet är väl tveksamt. Däremot är det en del av att dra det karaktäristiska uttrycket med hemkänsla, fejkbarndomsberättelser och svensk melankoli så långt att det är svårt att se något annat än vägs ände. Annika Norlin pluggar psykologi och har flaggat för att artistkarriären snart kan vara över. Det kan mycket väl vara sant, även om hon troligen gör mycket mer nytta för deprimerande människor som artist än på en terapimottagning.

Till och med bandsättningen skvallrar om rastlöshet. Det är hopsatt för att klara av att både sätta melankolikänslan i det stillsamma och euforin i urladdningarna, pressar konceptet så hårt det går utan att det brister och klarar det mesta. Minuset är att för många textrader bullras bort när det hamnar mitt emellan, men det vägs upp av perfekta versioner av Vi kommer att dö samtidigt och Sanningsdan.

Det vore tråkigt om Annika Norlin tog farväl av offentligheten. Svenskt musikliv skulle gå miste om sin främsta medelklasskildrare och en scenperson som är briljant i sin taffliga avighet. Det är samtidigt svårt att tänka sig henne förvandlas till en artist som rullar på i samma hjulspår år efter år och cashar in. Går hon vidare så blir det sannolikt med något helt annat, men något som också går att värma sig vid när det är mörkt och kallt och vintervinden viner runt huset.

Bildtext Säkert 002-005: Tudelad. Annika Norlin gör musik på engelska med artistnamnet Hello Saferide och på svenska med namnet Säkert!. På torsdagskvällen var Säkert! i Uppsala.  Foto: Rolf Hamilton

Musik
Säkert!
Katalin, Uppsala, torsdag 24 februari

Bäst: Textraden: ”Elle, när ska det bli inne att vara som jag?”
Sämst: Att flera texter tappades bort i bandbullret.