Säker Pontare vände kvällen

Själva grundbulten i ett bra storband är att musikerna däri har en snudd på telepatisk förmåga att hela tiden dra åt samma håll. Precis som i en fågelflock gäller det att blixtsnabbt hänga med i svängarna, utan att komma i vägen för dem intill. Uppsala Storband är om inte ett dåligt storband, så emellertid ett slappt sådant.

Arrangemangen brukar sitta nog så tjusigt, inte minst när trumslagaren Mats Engström sköter rodret, men intensitet och nerv saknas nästan konsekvent. Jämför på den punkten gärna med de lokala konkurrenterna Teamwork Big Band och Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestra. De förra gör det mesta rätt och de senare har en tilltalande ungdomlig charm, medan Uppsala Storband bara låter farbroderligt trygga och halvengagerade. Detta står i bjärt kontrast till kvällens huvudperson Roger Pontare.

Nu skulle man ganska lätt kunna argumentera för att det mesta står i bjärt kontrast till en man som gjort sig känd för några av landets mest uppseendeväckande scenkläder, men ändå. Bortse från den explosion av färger han väljer att klä sig i, och det borde du göra, så är det dock så att Pontare, mer än något annat, är en fullständigt fenomenal sångare. Detta visar han också med all önskvärd tydlighet under onsdagskvällen som inleds med LA is my lady i arrangemang av Quincy Jones.

Det blir den första i en rad Sinatra-låtar där Fly me to the moon sticker ut mest positivt. Storbandet hinner sedan med två låtar på egen hand (Love for sale och Big Dipper), men ingen av dem överlever att bli dragna genom sirap. Det är över huvud taget enbart då Pontare agerar draglok som konserten får luft under vingarna. Allra bäst är gospeln My soul is a witness och balladerna He ain't heavy, he's my brother och Bergman/Legrands What are you doing the rest of your life?

Längs vägen hinner det därtill bli allt från När vindarna viskar ditt namn till BB King-blues. Trots den allt som oftast blott habila uppbackningen, förmår Pontare höja stämningen successivt kvällen igenom och lagom till extranumren är stämningen på topp. Att han dessutom är en underhållande scenpersonlighet i övrigt med gott om lustiga anekdoter och iakttagelser gör inte saken sämre.

Säker Pontare vände kvällen

Ett sömnigt storband höll på att sänka onsdagskvällen i Parksnäckan i Uppsala, men Roger Pontare är en fenomenalt säker sångare som lyckades vända föreställningen på rätt köl, skriver Douglas Norström.