Maria Goundorina är en vitamininjektion i Uppsalas körliv och en outtröttlig ciceron i den stora ryska skatten av körmusik. Uppsala vokalensemble har under hennes ledning tillägnat sig ett mycket ryskt idiom och gårdagens konsert var en högtidsstund för alla körmusikälskare, och för alla russofiler. Rysk jul har just firats (den julianska kalendern som gäller i den grekisk-ortodoxa kyrkan ligger 13 dagar efter vår) och liksom förra året vid samma tid ägnades konserten helt och hållet åt rysk julmusik. Eftersom flera verk i förra årets konsert återkom nu är jämförelser svåra att undvika och jag tycker faktiskt att kören sjöng ännu bättre i år än förra året. Stämmorna har utvecklats på ett gynnsamt sätt och balanserar varandra fint. De är alla rena, klara och stadiga. Insatserna är precisa och diktionen föredömlig.
Av de framförda verken tyckte jag bäst om Nikolaj Kedrovs kända Otje nasj och Sergej Rachmaninovs Tebe poem, med början och slut i pianissimo och ett fint genomfört crescendo därimellan. Fantastiskt fint, och också ett fint solo av Wivica Leitz i det sistnämnda stycket.
De fyra solisterna var förnämliga i solokvartetten Deva dnes’. De var också mycket bra i Bortnjanskijs Körkonsert tillsammans med kören och i den avslutande kantaten med populära julsånger, ett modernt verk komponerat av den samtida Aleksej Larin. Elin Skorups vackra sopran svävade som en fågel över körklangen i den överjordiskt sköna solostämman i den fina Stilla natt-satsen och Florian Benfer hade också tacksamma partier. Staffan Liljas och Margit Zeijlemaker hade mindre spektakulära stämmor att sjunga men gjorde utmärkta insatser.
Ett småaktigt påpekande: varför denna blandning av svensk och engelsk transskriptionspraxis i ryska ord och namn i programmet? Konsekvens, tack, och helst svensk praxis, förstås!
Som extranummer sjöng kören den gratulationssång den har gjort till sin och liksom tidigare instämmer man gärna i dess önskan om många kommande år tillsammans med den.