Några av oss har kanske varit på Folkloreabend i Tyrolen under någon skidresa eller åtminstone sett Oxdansen i Rättvik? Gårdagens föreställning var rysk folklore i megaformat. En kör, en orkester, mängder av dansare och några enastående solister lät oss uppleva en äkta rysk kväll, med ryska örhängen och fantastiska dansnummer. Den långa föreställningen fick med allt. Kanske skulle jag velat höra litet mera av kören som nu mest fick kompa solisterna.
Det djupa ryska vemodet speglades i flera vackra sånger. Svenska lyssnare kände igen bl a Katjosja, Otji tjornye (Svarta ögon), Podmoskovnye vetjera (Nätter i Moskva) och den avslutande Kalinka. Solisterna tog ut svängarna ordentligt och braverade som de operasångare de kanske var. Emellan sångnumren underhölls vi med långa dansnummer där lantbefolkningens glada och bekymmersfria liv skildrades. Har man sett utställningen Peredvizjniki vet man att verkligheten var en annan men detta var en glädjens kväll och det är ofint att påminna om verkligheten. En dans med hopprep imponerade. I ett annat nummer var kvinnliga dansare ensamma på scenen i flera minuter innan lika många män lösgjorde sig ur deras vida kjolar där de hade gömt sig hela tiden. Vilken överraskning!
Andra oväntade inslag var Grenada (!) som sjöngs mycket bra på spanska och Vittoria Montis Czardas som skickliga musiker gjorde till ett riktigt bravurnummer. Det svårspelade stycket gestaltades i tur och ordning av trumpet, klarinett, balalajka, såg (!), och fiol, och alla försökte överträffa varandra i virtuositet.
Efter ett storslaget dansnummer där männen uppvaktade kvinnorna med balalajkor avslutades föreställningen med Kalinka. Stående ovationer från en uppskattande publik! Varför i all sin dar en militär underhållningsensemble? Vi skulle väl inte drömma om att skicka en ensemble från ett av våra militärområden runt i landet! Men man ska minnas att den ryska försvarsmakten med stora uppoffringar stått emot och besegrat en mycket bättre utrustad motståndare. Det ryska folket gillar sin armé.