Röststark schlagerfest

Sanna Nielsen firade 15 år på scenen med en tilbakablickande konsert som också ingav hopp för framtiden, skriver Björn Lövenlid.

Sanna Nielsen uppträder på Konserthuset.

Sanna Nielsen uppträder på Konserthuset.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2011-04-04 11:53
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sanna Nielsen inledde sin konsert genom att stå i environgerna och prata om sin barndomsidol Celine Dion. Sedan klev hon själv in i strålkastarljuset iförd ett glitterfodral och rev av en maximalistisk version av I drove all night.
Där och då insåg jag att tösen från Edenryd faktiskt har blivit något av en svensk Celine Dion, en röstatlet som ställer sig bredbent och tar i från tårna ända till dess att åhörarna applåderar samtidigt som de skakar på sina huvuden i en sorts förundran inför hur det över huvud taget är möjligt att sjunga så där urstarkt och klart.

Ibland finns det något overkligt, på gränsen till övermänskligt över Sanna Nielsens orkanartade framträdanden, som om hon fullkomligen stormar fram och låter den övriga schlagereliten ställa sig vid sidan om och bara gapa.
Samtidigt har hon också något hemvävt och tamt över sig. Faktum är att hon själv erkände i söndags att hon inte alls har något emot att bli kallad ”präktig”.
Att höra denna magnifika sångerska ta sig an oförargliga skvalpopnummer kan ändå kännas lite som om man hade placerat en Bocuse d’Or-dekorerad mästerkock i en korvkiosk, ett slöseri med talang och kunnande alltså.
Nu fanns det dock flera tillfällen för Sanna Nielsen att briljera i Konserthusets stora klanglåda också. Bland annat fick hon den totalt söndersjungna balladen You raise me up att bli intressant igen i en svensk version med titeln Rör vid min själ.
Hennes elektriska framförande av den senaste, underskattade schlagermelodin I’m in love ingav också respekt.

Det är emellertid en särskild låt som jag tycker fortfarande pekar ut rätt riktning för Sanna Nielsen framöver, en sång som demonstrerar att hon faktiskt kan behålla identiteten som schlagerdrottning och refrängsångerska samtidigt som hon förmår beröra på djupet.
Jag syftar förstås på Empty Room, paradballaden som hon valde att avsluta söndagens konsert med, ett storartat nummer som hennes stormrika, fransk-kanadensiska kollega knappast hade gjort bättre.
Även om Sanna Nielsen firar 15 år som artist i söndags så är hon fortfarande 26 år ung. Med rätt låtmaterial kan hon fortfarande gå hur långt som helst i sina glittriga stilettklackar.

Konsert
Sanna Nielsen. Konserthuset, söndag 3 april.