Romantisk klang från ny orgel

Den nya orgeln i domkyrkan och domkyrkans stora kör muciserade i enorma dynamiska vågor och perfekt klanglig balans, skriver Anders Bragsjö.

Konsert2009-02-15 14:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kyrkorglar började mot slutet av 1800-talet att förses med stämmor som härmade orkesterinstrument. Denna nyhet gav orgeln både större klangdifferens och vidgade dess dynamiska omfång avsevärt. Domkyrkans nya Ruffatiorgel har just en sådan i grunden romantisk klang och lördagens konsert gav både orgel och kör rika möjligheter att frossa i musik lämplig för katedralbruk.

Konserten började och slutade med Te Deum, musik ursprungligen skriven för dubbelkör och symfoniorkester. I båda verken utfördes orkestersatsen i skickligt omgjorda versioner för orgel. Det första verket av William Walton skrevs till drottning Elisabeth II:s kröning 1953. Växelvis och samtidigt musicerade orgeln och den stora kören i enorma dynamiska vågor och i perfekt klanglig balans. Det avslutande verket av Giuseppe Verdi bjöd både på större dramatiska nyansväxlingar och tydligare responsorial dubbelkörig sång.
I båda verken imponerade kören med sina distinkta stämmor (mest imponerade de höga sopranerna) och säkra intonation. Andrew Canning spelade känsligt nyanserat och lät orgeln klinga riktigt orkestralt i flödande tekniskt skickligt replik- eller sam- spel.

En damkör sjöng a cappella ett stycke ur G Verdis Quattro Pezzi Sacri: Laudi alla Vergine Maria. Denna sång med så avancerad harmonik/melodik sjöngs med säker intonation och jämnt uttrycksfull klang i stor dynamik.
Däremellan spelade Andrew Canning solo ett stycke för orgel av Franz Liszt: Evo- cation à la Chapelle Sixtine. Om Michelangelo inspirerat Liszt vet jag inte, men i musikens växlingar mellan dunkelt och ljust smög sig i alla fall in ett par citat från W A Mozarts motett Ave verum corpus; fråga mig inte varför. Musiken innehöll i alla fall avancerat kromatisk harmonik; läcker registrering och flitigt användande av svällarpedal borgade för att stycket fick äktromantisk nostalgiklang.

Sammantaget demonstrerade konserten med eftertryck vilken mångfald användningsområden den nya förnämliga orgeln både har och kommer att få.
Musik

Andrew Canning, Ruffatiorgeln
Uppsala domkyrkas stora kör
Milke Falck, Barbro Björklund,
Olle Johansson, dirigent
Domkyrkan, lördag