Lördagens konsert gick i romantikens tecken. Jag menar då stormande upprörda känslor som yvigt exponeras med ett överflöd av uttryck och gärna följer mönstret lugn – upprördhet – frid. Fastän helt nyskrivet passade konsertens inledning, beställningsverket Amygdala av Johan Ullén, väl in i detta mönster. Kompositören har utnyttjat en stor orkesters alla resurser för att beskriva de motstridiga sinnesrörelser som det lilla nervcentret med detta namn styr och förmedlar (de utomordentligt intressanta förklaringarna av blivande läkaren Oscar Fasth i programhäftet lade en dimension till musikupplevelsen). Ullén visade sig vara en driven instrumentatör som visste precis hur han skulle balansera orkesterns olika uttrycksmedel för att uppnå de avsedda effekterna och kom med Stefan Karpes och kapellets hjälp rätt helskinnad från en orättvis jämförelse med mästaren Ravel.
Efter detta passade jubilaren Schumanns superromantiska Nachtlied med text av Christian Friedrich Hebbel mycket bra. Även i detta stycke speglas oro och upprördhet som till slut får vika för en inre frid. Kören och orkestern balanserade varandra perfekt.
Efter paus framförde en förminskad kör Ravels Trois chansons med texter av Ravel själv, vilket programmet inte nämnde. Den lätta, ironiska och mycket franska tonen i den första sångtexten motsvarades inte riktigt av samma lätthet i det musikaliska framförandet men de båda andra sjöngs utmärkt, särskilt det tredje tungvrickande kraftprovet.
Avslutningsvis kom så Ravels stora verk Daphnis och Chloë, båda sviterna. Ravel kunde genom sin känsla för hur orkesterns alla uttrycksmedel skulle användas som ingen annan få musiken att skimra. Hans musik är därför tacksam att framföra men också en utmaning, särskilt om det skall ske i universitetsaulan. Stefan Karpe kontrollerade dock, som han många gånger tidigare visat att han kan, utmärkt resurserna i sin 150 personer starka ensemble och de stora kontrasterna i verket var fint avvägda. Kören medverkade med ordlösa stämmor som en instrumentgrupp bland de andra. Skira stämningar omväxlade med våldsamma utbrott och ledde fram till en storslagen avslutning. Många fina individuella prestationer hyllades välförtjänt efteråt.