Röjigt men avslaget
Det blev röjiga upptempolåtar varvat med akustiska ballader, när Stefan Warnqvist såg Kitto rocka loss på Katalin.
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Medmusikerna må ha skiftat, men vissa likheter finns med hennes förra spelning i Uppsala. Karisman och den energiska utlevelsen på scenen är intakt, även om fokus denna gång ligger på Kittos egen musik. I synnerhet låtarna från aktuella skivan Over Sensitive imponerar med sin blandning av röjigt upptempo och akustiska ballader.
Flitigt turnerande världen över har givit Kitto många intryck, vilka präglar hennes texter som ofta är av det berättande slaget. Allra bäst är Every Small Town, som målar tydliga bilder från den isolerade australiska landsbygden, och singeln River of Butterflies, som får avsluta spelningen.
Däremellan får vi även höra en ösig cover av Beatles Got To Get You Into My Life samt Janis Joplins Piece Of My Heart, paradnumret från turnén med Big Brother And The Holding Company, som verkligen visar upp den kraft som finns i Kittos röst.
Bitvis försvinner subtiliteterna i Kittos musik när hon och bandet rockar loss lite för mycket för sitt eget bästa. Trots att de ger allt de har förblir stämningen avslagen, mestadels beroende på att den glesa publiken sitter utspridd vid bord i lokalen, de flesta ganska långt från scenen.
Spelningen slutar dock i triumf när kvällens favorit, den hittills outgivna Victoria Station, spelas en gång till som extranummer. Denna låt om en krigsfånges upplevelser under andra världskriget visar Kittos melodiösa sida när den är som bäst, och gör att man hoppas att det inte dröjer alltför länge innan hon spelar i Uppsala igen.
Kitto
Katalin
14 april
Katalin
14 april