Rockabilly som underhåller

Andreas Jakobsson såg Nisse Hellberg och blev till slut övertygad.

Wilmer X:s frontman Nisse Hellberg spelar mer 50-talsinspirerad musik som soloartist.

Wilmer X:s frontman Nisse Hellberg spelar mer 50-talsinspirerad musik som soloartist.

Foto:

Konsert2007-03-31 17:42
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som andra låt kör Nisse Hellberg senaste hiten Tufft jobb. Det är svängig höjdpunkt som förstärks av alla medelålders människor som reser sig upp från sina middagsbord och gungar med. Och sedan sätter de sig aldrig. Det rockabillydoftande gunget fortsätter låt efter låt.

Publikresponsen är rakt igenom. Och det får man väl säga att Nisse Hellberg förtjänar efter lång och trogen tjänst som frontman i Wilmer X. Ett hitlistband, som till skillnad från många andra, har haft lite högre ambitioner med både text och musik än att bara koka ihop något som säljer, även om de ibland valt lite väl enkla vägar. 

Nisse Hellberg solo handlar om mer 50-tal än annars. Men utan att känslan för vad som går hem hos den stora massan är försvunnen. Kompromisslös är kanske det sista epitetet man i dag skulle sätta på Hellberg. Man kan se Wilmer X som en helyllevariant av Eldkvarn. Och i så fall blir Nisse Hellberg en Plura i medsvenssontappning. Den stora skillnaden är att utan Eldkvarns ständigt närvarande mörker försvinner också det mesta av dramatiken.

Så speciellt dramatiskt blir det heller inte den här kvällen. Nisse Hellberg levererar låt efter låt, med ett fint drag och några riktigt snygga och originella solon av gitarristen Janne Lindén. Men det blir också ganska jämntjockt. Dessutom känns låtar som Låt kvasten gå (som handlar om att sopa) nästan lite pinsamt banala trots att de bygger på en väl inarbetad 50-tals må-bra-estetik, där det handlar mer om känsla än litterära kvalitéer.

Men publiken tycker om att må bra och det kan man ju knappast klandra dem för. Och den näst intill fanatiska responsen från publiken leder fram till dubbla extranummer, som bjuder på en cover av Peps Perssons Upp eller ner, en dragig rockabillyversion av klassikern Trettifyran. Som en försmak till sommarens turné med Chuck Berry bjuds det även på en välspelad cover av Betty Jean.

I och med det intensiva slutet lyckas Nisse Hellberg nå ända fram med det han förutsatt sig. Att bjuda på god underhållning. Som bonus har han också lyckats övertyga en kanske lite onödigt grinig recensent.
Nisse Hellberg
Katalin, Uppsala
30 mars