Rigmor både dynamisk och på rutin

Helhetsintrycket blev blandat när Stefan Warnqvist lyssnade på Rigmor Gustafsson och Norrbotten Big Band i Uppsalas konserthus på torsdagskvällen.

Låtarnas längd gav utrymme både åt Gustafssons melodisinne och storbandets utforskarglädje.

Låtarnas längd gav utrymme både åt Gustafssons melodisinne och storbandets utforskarglädje.

Foto: Patrik Lundin

Konsert2007-10-26 11:54
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under årens lopp har både Rigmor Gustafsson och Norrbotten Big Band skaffat sig en stor publik, inte minst i Uppsala. Att det var utsålt till sista plats i konserthusets stora sal var talande. Den elva låtar långa konserten rymde både egna och andras kompositioner, och särskilt den franske kompositören Michel Legrands digra produktion blev föremål för ett flertal strålande tolkningar.

Rigmor Gustafsson hör till den svenska jazzens främsta namn, och hon fick rikligt med tillfällen att visa upp sitt svårslagna register. Med en sådan sångerska på scenen riskerar musikerna att hamna i skymundan, men så blev inte fallet denna kväll. Det sjutton man starka Norrbotten Big Band spelade med stor dynamik och särskilt trombonisterna bidrog med en förgyllande inramning till arrangemangen. De flesta av kvällens soloinsatser var smakfulla, men ibland tog de för stor plats och musiken tappade något av sin fokus.
Låtarna fick sträcka på benen och höll sig ofta runt tiominutersstrecket, vilket gav utrymme både åt Gustafssons melodisinne och storbandets utforskarglädje. De egna kompositionerna, i synnerhet In my world från Gustafssons nyligen utgivna album Alone with you, visade att hon inte bara är en magnifik sångerska utan även en låtskrivare med potential.

De två Duke Ellington-standards som framfördes, Prelude to a kiss och It don't mean a thing (if it ain't got that swing), kändes dock malplacerade i sammanhanget. Båda har framförts med större finess av många andra storband på otaliga tidigare konserter, och den egna knorren som Gustafsson och musikerna satte var inte tillräckligt övertygande. Ytterligare ett par kompositioner signerade Michel Legrand skulle ha passat in mer naturligt med de andra låtarna.
Trots storheten hos såväl Rigmor Gustafsson som Norrbotten Big Band blev helhetsintrycket blandat. Konserten var aldrig dålig, men bitvis kändes den mest som ett rutinuppdrag för de inblandade.
RIGMOR GUSTAFSSON & NORRBOTTEN BIG BAND
Uppsala Konserthus, torsdag 25 oktober