Union Jack hade vajat högst upp på Vaksalaskolan hela onsdagen. Flaggan hade hissats som en välkomstgest riktad till Sheffieldbandet Def Leppard, ett av 80-talets populäraste rockband och den här konsertsommarens största affischnamn i Uppsala.
Först ut att underhålla publiken på Vaksala torg var emellertid två västsvenska storheter, nämligen Mustasch och Hardcore Superstar, två alldeles utmärkta band som dock ligger en bra bit från Def Leppard i sin framtoning.
Schlagerbekanta Ralf Gyllenhammar och hans mannar bjöd på en tung, ganska så nedstämd metal med skarpa riff, betydligt skitigare än Def Leppards ”pudligare” mjukmetall alltså.
Gyllenhammar lyckades för övrigt med konststycket att ropa så att det hördes över hela torget, utan att använda sig av någon mikrofon, en bedrift bara det.
Ännu hårdare arbetade faktiskt Hardcore Superstar, sleazerockgänget med slyngelattitttyd vars frontman Joakim Berg till en början ansåg att Uppsalapubliken var ”gammal och trött”, innan han med viss möda fick den att både vifta och hoppa.
Därmed hade också festtemperaturen höjts rejält inför mångmiljonsäljande Def Leppard som utlovade massor av tillbakablickar och nostalgi. Rockfesten sparkades också i gång med en riktigt gammal låt, nämligen Sweets gamla Action från 1975 som Def Leppard fick en hit med 1993.
Därefter var det dags för den första låten från Def Leppards största succéalbum Hysteria från 1987, nämligen Animal, en snygg komposition med Phil Collens karakteristiska, melodiska plockande på gitarren.
Ljudet lät suveränt i den vindstilla sommarnatten, åtminstone om man stod med scenen rakt framför sig och demonproducenten Robert ”Mutt” Langes gamla perfektionistiska, polerade arrangemang från 80-talet fyllde Fålhagen med omnejd.
Suggestiva balladen Love Bites var också rena örongodiset medan effektiva hitsingeln Rocket lockade fram allsångstakterna. En nedräkning med påföljande raketuppskjutning ingick i liveversionen som också visade vilka utmärkta musiker gitarristerna Vivian Campbell och Phil Collen faktiskt är.
Störst bifall väckte dock inte oväntat Pour some sugar on me, en riktig klassiker högt upp på listan av 80-talets största rockhits.
”Vi hade vår första spelning i en skola för 35 år sedan. Nu står vi här igen, på en skolgård”, konstaterade sångaren Joe Elliot inför extranumret och syftade på den flaggprydda Vaksalaskolan.
Def Leppards konsert präglades också av retrokänslor. Om man bortsåg från alla begynnande flintar i publiken så kunde man också tro att det var sommaren 1991 i stället för 2013.
Någon pyroteknik såg vi inte röken av och i stället för vilt headbangande fick vi diskreta nickningar i takt med musiken, precis som det anstår en mogen nostalgipublik. Bortsettt från det var det ändå klassisk hårdrocksafton med extra allt.
Jag var förmodligen inte den enda som fantiserade kring vilka andra rockband jag skulle vilja se på Vaksala torg nästa sommar. Låt oss i alla fall hoppas att det här blir någon sorts årlig tradition.