Release för succégruppen Väsen
Väsens virtuositet, entusiasm och förmåga att förnya sig imponerade när de spelade på Parksnäckan på onsdagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trions nya album heter följaktligen Väsen Street, och på onsdagskvällen var det releasespelning på Parksnäckan. Gruppens trogna publik fanns på plats men de har även hittat nya åhörare. En handuppräckning visade att ungefär en tredjedel av de närvarande såg Väsen live för första gången.
Efter ett par inledande låtar uppmärksammade gitarristen Roger Tallroth att Väsen också firar 20-årsjubileum i år. Innan han hann fortsätta ställde sig publiken mangrant upp, sjöng Ja må de leva och hurrade. Tallroth och hans båda kolleger, Olov Johansson (nyckelharpa) och Mikael Marin (viola), blev påtagligt rörda av gesten och svarade med att bjuda på en spelning av ypperlig klass.
De många smakproven från det aktuella albumet visade att intrycken från turnéerna utomlands har satt tydliga spår i musiken. I deras nya kompositioner finns stämningar och atmosfärer från romantiska franska filmer, amerikanska bluegrassfestivaler och kulinariska upplevelser i Japan. Samtidigt bevaras och förfinas de svenska musikaliska traditionerna.
Med Skräplandsschottis, Mördar Cajsas Polska, Tunggus & Lintas och Hagsätra brudmarsch, samtliga från den nya skivan, visade Väsen att de är i sitt livs form. Ett annat formbesked därifrån var Lille Skutt, en traditionell låt av Byss-Calle som de hittat i en Bamsetidning av alla ställen.
Efter paus kom flera överraskningar, som några takter ur Elvisklassikern Love me tender, ett specialsammansatt potpurri av gamla publikfavoriter och extranummer önskade av publiken, allt framfört med samma spelglädje. Väsen gav under kvällen prov på allt det som har gjort dem till ett av de absolut främsta namnen inom sin genre - virtuositet, entusiasm och förmåga att förnya sig.
Musik
Väsen
Parksnäckan, onsdag
Väsen
Parksnäckan, onsdag