Regnbågsskimrande med Baba blues

Andreas Jakobsson såg en imponerande konsert med Baba blues där musiken gick i alla regnbågens färger.

Trots att Clas Gustavsson och Richard Danielsons musik inte frambringat några hitlåtar på senare år så gör de fortfarande stor musik.

Trots att Clas Gustavsson och Richard Danielsons musik inte frambringat några hitlåtar på senare år så gör de fortfarande stor musik.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2007-05-19 15:21
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mot slutet av första akten håller sångaren och gitarristen Richard Danielson en kort utläggning om att blusen inte bara är blå, utan kan innehålla alla känslor. Det följs av låten Blues is a rainbow, som understryker det just sagda. Och de orden ligger en del av hemligheten bakom Baba blues storhet. För trots att hitlåtarna från 90-talet börjar bli ganska gamla och det är glest med folk mellan borden på Katalin, så är duon, som här får stöd av ett helt band med vassa musiker, fortfarande stora musikaliskt.

Till skillnad från de flesta bluesartisters alster är Baba blues musik en hybrid som aldrig står stilla. Duon lutar sig aldrig tillbaka på enkla riff, eller det klichétyngda klassiska bluesgunget.

I den avskalade inledningen med titelspåret från första albumet Fishermen, skär Richard Danielsons röst som en nykär Ulf Lundellsk stämma genom öppna landskap, fast betydligt mer nyanserad. Och sedan drar hela bandet igång på allvar. Det är inget snack om vilka som är huvudpersonerna. Clas Gustavsson och Richard Danielson står i självklart centrum. Men bandet som kallas XXL och innehåller musiker som Brynn Settels, Kai Sundqist och Dan Magnusson och får plats för en hel del individuella utsvävningar, gör helheten mer komplex och svängig.

Heavy Stone för tankarna till Leonard Cohen och den högljutt melankoliska The Day my mother died blir en fasansfull höjdpunkt. En annan höjdpunkt är inledningen på andra setet där duon på egen hand framför de gamla hitsen Gåshud och Yta, yta.

Sedan tappar konsertens andra del farten något. Musiken går över i mer traditionell och lite trögare blues. Solen glider in bakom molnen och regnbågen blir inte lika framträdande. Det är fortfarande imponerande skickligt och musiken är fortfarande mer organisk än stelt konventionell. Men man längtar inte längre efter mer lika starkt som i början. Det märks också på den lilla publiken som inte lyckas övertyga musikerna om att ett extranummer verkligen är nödvändigt.
MUSIK
Baba blues med band
Katalin, Uppsala, fredag 18 maj