Reggaefestivalen: Dag 2, del 2

Gamla meriter kan, på gott och ont, räcka långt. Att en publik fortfarande jublar åt musik med ett kvarts sekel eller mer på nacken är inte alla förunnat. Third World har existerat i närmare fyra decennier och flera av deras tidiga skivor rönte stora framgångar världen över. 1865 (96 degrees in the shade) från deras andra skiva blev en stor hit i slutet av 70-talet, liksom deras cover på O'Jays soulklassiker Now that we found love. Båda fanns med på låtlistan när Third World kom till Uppsala på fredagskvällen, men gruppens lyskraft har falnat sedan storhetstiden. De bjuder även nuförtiden på sofistikerad, välspelad och lättillgänglig rootsreggae, men intrycket blev att de förlitar sig lite för mycket på rutin och välkända publikfavoriter från förr.

I pausen mellan Third World och Ky-Mani Marley var det Sverigepremiär för jamaicanska nykomlingarna Rootz Underground som spelade på tältscenen. Med fötterna stadigt förankrade i traditionell rockig rootsreggae stod de för energiskt utspel med mycket driv och intensitet. Sångaren Stephen Newlands hesa, raspiga rött gav dem en personlig karaktär och gruppen var ett välkommet inslag på årets festival.

Ky-Mani Marley som avslutade festivalens andra dag förlitade sig också till stor del på klassiker från 70- och 80-talen, men i hans fall är utgångsläget ett annat. Att vara son till den störste reggaeikonen av dem alla och samtidigt själv ge ut skivor i samma genre gör att jämförelserna blir oundvikliga.
Inledningsvis gjorde Ky-Mani Marley sitt bästa för att stå på egna ben och framhäva sin egen musikaliska personlighet. Dancehall och hiphop i kombination med atmosfäriska syntslingor, innovativa rytmer och välformulerade texter finns med som viktiga ingredienser i hans musik. Vid ett tillfälle påpekade han att han trots sitt efternamn inte vill fösas in enbart i reggaefacket och att han minsann skulle bjuda på musik från olika genrer.

Det blev både romantiska ballader och hårdare material, för att sedan trots allt fortsätta med flera av faderns mest välkända låtar, från So much trouble in the world till sista extranumret, den briljanta och alltid lika mäktiga One love. Och han gjorde det på ett så övertygande sätt.
Familjeband eller inte torde Ky-Mani Marley ha få övermän när det gäller att tolka Bob Marleys pärlband av klassiker.

Reggaefestivalen: Dag 2, del 2

Det blev gott om välkända reggaeklassiker från förr under fredagskvällen på reggaefestivalen, skriver Stefan Warnqvist.