Reggaefestivalen: Dag 2, del 1

Tältscenen på Uppsala reggaefestival är ofta platsen där man hittar de riktigt glittrande guldkornen. Här får nya och mindre etablerade grupper chansen att visa vad de går för.

Svenska niomannabandet Roots Circus är ett av festivalens återkommande inslag. Deras förra spelning här gav ordentlig mersmak så vid upptäckten av att de fanns med på programmet i år blev det till att planera sina festivalaktiviteter på förkvällen runt dem. Lite glest var det när de inledde sin spelning. Många ville förstås lyssna klart på Collie Buddz & the New Kingston Band på stora scenen, men sedan blev det allt större skaror som samlades i tältet. Och Roots Circus levde sannerligen upp till de högt ställda förväntningarna. Deras rockiga rootsreggae lät bättre än någonsin tidigare, vilket inte vill säga lite. Sångerskan Linda Glad sjöng med en intensiv inlevelse och backades effektivt upp av körsångerskorna Katarina Elmehed och Linnéa Bryner. Bandet som helhet har en svårslagen musikalisk kemi. De har en samspelthet som vore de gjutna i ett stycke.

Insprängd bland deras egna låtar kom helt otippat en tung elgitarrdominerad baktaktscover av Beatlesklassikern Eleanor Rigby. Roots Circus lyckades med att göra något alldeles unikt av denna välkända låt, och plötsligt kändes det som om den alltid hade varit skriven med reggaerytmer i tankarna. Imponerande sånginsatser hade det redan tidigare bjudits på i tältet. När Uppsalasextetten Format & Storsien uppträdde var det särskilt den fyrstämmiga sången som gjorde ett bestående intryck. Med hiphopdoftande reggae gjorde de en klart godkänd insats. Låtmaterialet kändes dock en smula oslipat och ofärdigt, men Fåren följer flocken från en kommande EP och Tokig i dig, deras "svar" på Syster Sols Gillar din vibe, visar att det är gott gry i den här konstellationen. De är nykomlingar på reggaescenen och behöver påtagligt jobba mer med sitt låtskrivande, men säkerligen kommer framtida festivalspelningar att bli riktigt minnesvärda.

Som alla som har varit på reggaefestivalen vet är musiken bara en del av helhetsupplevelsen. Inte minst matutbudet bidrar till att sätta sting på upplevelsen. När det blir dags att äta kan man som vanligt välja mellan pizza, mexikansk snabbmat, langos, belgiska våfflor, äkta grekisk souvlaki, piroger, kebab, Tex Mex och förstås jamaikansk mat. Eller varför inte en smaskig donut? Mångfald och variation kännetecknar alltså inte bara musiken, utan även festivalen som helhet.

Roots Circus stod för förkvällens bästa framträdande, men även på stora scenen fanns det en hel del att lyfta fram. Inledande Junior Kelly var något ojämn, men i sina bästa stunder visade han varför han blivit ordentligt uppmärksammad över hela världen. Han höll ett högt tempo och gick från en låt till nästa utan pauser eller mellansnack. Med dancehallenergi i sången till tung rootsmusik fick han till ett coolt sound, men som bäst var han när han drog ner tempot och lät sin mjukare sida komma fram. Slutomdömet blir dock att hans spelning var lagom bra grillkvällsreggae för stunden snarare än något som man kommer att minnas någon längre tid.

Desto bättre var förre Black Uhuru-sångaren Don Carlos. Efter några vilsegångna utflykter till dancehall tidigare i karriären har han nu hittat tillbaka till sina musikaliska rötter. Rootsreggae är helt klart det han bör hålla sig till. Med sin romantiska framtoning har han gjort succé, och det dröjde inte länge innan någon kastade upp den första klänningen på scenen. Senast Don Carlos var här för tre år sedan gjorde han ett av det årets bästa framträdanden. Riktigt lika bra blev det kanske inte denna gång. Det känns som att förnyelsen är minimal, men vad gör det att han håller sig till samma formel när det bevisligen är det som publiken önskar sig. Allra mest jubel fick han när han sjöng åhörarnas önskelåt Young girl.

Efter Don Carlos väntade i pressläggningsögonblicket en spelning av holländska Ziggi & The Renaissance Band och en femton minuter lång dansuppvisning av Zumba på tältscenen. Därefter är det dags för dagens två stora dragplåster, Third World och Ky-Mani Marley, på huvudscenen. Fortsättning följer...

Reggaefestivalen: Dag 2, del 1

Det var framför allt på den mindre tältscenen som de verkliga guldkornen fanns när reggaefestivalen andra dag inleddes, skriver Stefan Warnqvist.