Reggaefestivalen: Dag 1, del 1

Årets reggaefestival fick en aningen märklig start. Med sin poprocksouliga och skadoftande variant av reggae har Jaqee hittat en allt större publik och förväntningarna var stora inför hennes framträdande. Den skulle även spelas in för att sändas i radio, ett tecken så gott som något att festivalen har etablerat sig som den årliga musikfest som det är.

Jaqee bjöd på spudlande energi och smakproven från hennes senaste skiva Kokoo Girl överträffade sina albummotsvarigheter. Tyvärr trasades hennes spelning sönder av P3:s infantila frågor mellan var och varannan låt. För mycket tjo och tjim från deras sida gjorde att energinivån sänktes betydligt.

Jaqee följdes av Hailee Araya från Lund. Hon och hennes grupp bjöd på syntetiska samplingar, massor av förinspelade ljudeffekter, stora doser rapping och en ren R&B-låt. Duktiga på sitt sätt var de, i synnerhet Araya själv har en sångröst som är något utöver det vanliga, men så värst mycket reggae bjöd de inte på. Det var kanske också en bidragande orsak till den något loja respons de fick från det tjugotal åhörare som samlats nedanför scenen.

När det blev dags för före detta Livelihood-sångerskan Syster Sol kändes det som att festivalen började på riktigt. Publikleden tätnade betydligt och en hängiven skara skanderade envist hennes namn långt innan hon ens visade sig. Hon förstod också effekten av att hålla åhörarna på halster lite till.

Jublet blev stort när hennes musiker började spela, men dämpades något när det blev klart att Syster Sol själv saknades. Efter fem minuter av behaglig instrumentalreggae gjorde hon äntligen entré och från första stund fick hon god kontakt med de närvarande lyssnarna.

Karismatisk som få och med energi för två bjöd hon på en smakfull blandning av dancehall, tunga rootsrytmer och till och med en avstickare till vad hon själv kallade för "hårdrocksreggae". Att stå på egna ben efter alla år med Livelihood tycks ha givit henne ännu fler infallsvinklar i sin musik och texterna lyckas vara både politiska och poetiska, angelägna och humoristiska. Det finns helt enkelt ingen svensk reggaeartist som gör det som Syster Sol gör. Inom sin genre har hon snabbt fått till ett alldeles eget musikuniversum.

I pausen innan nästa grupp, Rootvälta, var det många som passade på att utforska festivalområdet närmare. Som alltid hittar man det mesta man kan önska både vad gäller merchandise och det rikliga matutbudet med kulinariska skatter från de flesta kända världsdelar. Reggaefansens goda humör är ett av festivalens signum, och en dag av böljande sommarvärme hade påtagligt också bidragit till den glada och entusiastiska atmosfär som lite saknades när förra årets festival drabbades av monsunliknande regn första dagen. Några nya inslag i år är en mindre fotbollsplan där Bob Marleys favoritsport fritt kan utövas och en bio där filmer med reggaeanknytning kommer att visas. Det hedrar festivalarrangörerna att de har hittat fräscha grepp som tillför spännande kulör till denna begivenhet.

Med två decennier i ryggen har Borlänges stoltheter, sjumannabandet Rootvälta, alltid bibehållit sin musikaliska integritet utan att snegla alltför mycket på trender som kommit och gått. Samtidigt har de lyckats förnya sin variant av lättsmält men ändå så mångbottnad rootsreggae. I deras låtar finns utrymme för många olika stämningslägen, men alltid med en livsglad optimism i botten. Låten Peace and Love i början av deras spelning blev en sammanfattning så god som någon av vad som präglat deras texter genom åren.

Riktigt till Syster Sols nivå nådde inte Rootvälta men de får definitivt med beröm godkänt för sin mycket lyckade insats.

Reggaefestivalen: Dag 1, del 1

Det blev en något märklig inledning på årets reggaefestival, men Syster Sol imponerade stort, skriver Stefan Warnqvist.