I höstas annonserades det att indiepunkrockbandet Florence Valentin skulle återförenas efter tio års uppehåll. I samband med vårens turné har man släppt en ny singel, ”Sanningen om mej”, samt premiärlanserat två tidigare album på vinyl. Lördagskvällens spelning på Katalin var den sista i raden av totalt sex spelningar.
Konserten är en i högsta grad egendomlig upplevelse. Den kan både hyllas och dissas, beroende på vilka kriterier man bedömer utifrån. Å ena sidan finns här en tydlig autenticitetsproblematik. Bandets frontperson Love Antell är Östermalmskillen som utbildade sig till illustratör och gjorde uppror genom att flytta till ett kollektiv i Haninge och engagerade sig i politiska utanförskapsfrågor. Som Antell själv brukar säga: ”Jag evakuerades från stan”.
Principfrågan om Antells ”egentliga” ursprung har lyfts av äkthetsvurmande musikjournalister ända sedan bandet slog igenom i början 2000-talet. Men att det inte skulle funka rent estetiskt beror i första hand på hur musiken låter. Visserligen bär musiken på emblematiska punk-markörer i form av tematik, frustrerad sång och rappa läktarkörer. Samtidigt är musiken mer stökigt tillrättalagd och teoretiskt upprorisk än övertygande. Musikerna är alltför kompetenta och den friktionsfria ljudbilden stryker lyssnaren medhårs.
Å andra sidan kan man välja att se Florence Valentin som ett livslångt konstprojekt där Antell & Co. testar att lajva socialt utanförskap. Sett ur detta perspektiv känns helheten oroväckande lik en punk-musikal, med en inramning som för tankarna till Hedvig And The Angry Inch som spelades på Göta Lejon för ett par år sedan med Ola Salo i huvudrollen.
Denna gång ser vi Love Antell i huvudrollen som Florence Valentin – arbetarklassonen med stora drömmar som aldrig kommer att gå i uppfyllelse då de ekonomiska förutsättningarna att förvekliga sig själv saknas. Många pusselbitar är redan på plats: showen börjar prick klockan nio, texterna och mellansnacket är sprängfyllt med utanförskapssymbolik, affischen signalerar kommodifierad punk med ett tillskuffat S:t Erikshuvud och ett stiliserat Sex Pistols-typsnitt, och man säljer gympapåsar tryckta med låttexten ”upp på sociala, ner på systemet”.
Väljer man att se konserten som en punk-musikal så betingar den ett högt underhållningsvärde. Antell behöver bara fila lite på den lovande ramberättelsen om Florence Valentins liv. Sätt upp föreställningen på valfri teater i Stockholm och succén är ett faktum.