Efter att ha etablerat sig som producent och låtskrivare inom electropopvärlden har Andreas Kleerup slagit in på en ny väg. Förra året bildade han rockgruppen Me and My Army tillsammans med musiker som har turnerat med bland andra Timo Räisänen och The Soundtrack of Our Lives. Gruppens debutalbum Thank God for sending demons kom för ett par veckor sedan och på lördagskvällen var det turnépremiär på V-Dala nation.
Publiken var ivrig när spelningen kom igång strax före midnatt. Kleerup klev ut på förstärkarna framför scenen, sträckte upp armarna i luften och jublet visste inga gränser. Han konstaterade lakoniskt att spelningen redan var till hälften vunnen och återvände till scenen med sin V-formade gitarr, men utan att riktigt ta vara på publikglöden. Liksom på skivan fick den ljummet småloja instrumentalen Anthem slå an tonen.
När Kleerup började sjunga i låten därefter, titelspåret Thank God for sending demons, blev det snabbt uppenbart att mixningen inte var den bästa. Hans röst hamnade långt ner i ljudbilden och texterna var svåra att uppfatta. Bland instrumenten hamnade Kleerups elgitarr och Niels Nandlers akustiska gitarr i förgrunden och trots två keyboardister märktes inte mycket av klaviaturinstrumenten.
Mixproblemen gav låtarna en nonchalant och rockigare framtoning, på gott och ont. Ett par låtar, som den melankoliska Epilogue och Chemicals, vann på att stökas till en smula men publikfavoriten The only one kändes bara slarvigt genomförd. En stor del av behållningen var musikernas samspelthet. Me and My Army är påtagligt en grupp, inte bara en namnkunnig och karismatisk frontman med kompmusiker. Särskilt sevärd var Niels Nandlers inlevelse i varje låt – han spelade som om hans liv hängde på att förmedla rätt stämningslägen och känslor. Med endast ett album i ryggen är gruppens repertoar av förklarliga skäl begränsad. Ändå var spelningen oväntat kort. Redan efter sju låtar – ungefär hälften av albumspåren – gick de av scenen och det var minst sagt snopet.
Kvällens största överraskning var extranumret. Ensam med en akustisk gitarr bjöd Kleerup på With every heartbeat, Englandsettan som han skrev tillsammans med Robyn för några år sedan. Det som i original är en electropopballad blev på V-Dala en lågmäld akustisk visa och publiken sjöng med ord för ord. Det blev en magnifik avslutning på en i övrigt ojämn spelning – som stannade vid att vara till hälften vunnen.